Så tog de efterlängtade testet imorse. De va negativt...
Besvikelsen va enorm, men som min man sa, kanske nästa gång, det kommer fler månader.
Istället firar vi i lyx och överflöd ännu ett år tillsammans med en fyra rätters middag vid havet i Thailand.

Oliiiidligt spännande är de!

Va svårt de är att vänta.

Blir lite dåligt med inlägg för en tid då jag ligger på en härlig strand i södra Thailand utan tillgängligt wi-fi på hotellet.
Så hur går det då? Har lyckats skjuta undan tankar på en ev graviditet, och sitter just nu i skrivande med en rejäl mensvärk. Några dagar kvar innan jag vågar mig på ett test om inte mensen kommit innan dess.
Njuter av ledigheten med lyx i form av spabehandlingar och god mat och hög luftfuktighet. Inte har jag lyckats bränna mig än heller, duktig med solkrämen!

Ja aldrig trodde jag att jag skulle sitta på nätet och blotta mina mensvärkar, ev blödningar eller blöta fläckar i trosorna, men så vart det visst.
För tredje dagen i rad har jag lite flytningar. Inte mycket, färg och luktfritt, men en konstant liten blött fläck i trosorna. Vad tusan beror de på? Har det nåt med graviditet att göra eller inte, är det något helt annat som de beror på? Har jag alltid haft det vid den här tiden på månaden och att det är så att jag söker så förbaskat på tecken att jag först nu reagerat på det?

Vaknade med samma smärta idag igen, och mår så illa. Är hungrig men har dålig aptit och mår illa.
Men det har samtidigt tänt hoppet igen!
Tydligen är det möjligt att få ont när ägget fäster också. Något de vanligtvis gör efter ca 7 dgr. Jag har inte använt några äl-tester eller termometrar, men efter all beräkning man kan göra med startdagen för mens och hur lång cykel man har, så stämmer det ganska bra. Hur kan man då hålla sig en vecka till utan att testa?! Jo man får övertyga sig själv om att det högst troligt inte ger något utslag ännu iallafall.
Tänk om tänk om.
Håll tummarna för mig nu!
Längtar efter dig, lilla liv.

Vaknade idag med en mensvärk från helvetet. Är fortfarande åtta dagar kvar till jag förväntar mig att den ska komma. Så kanske det va något som försökte men inte lyckades ändå. Nu ett par timmar in på dagen är smärtan borta tack och lov.

Två dagar kvar till fjorton dagar i Thailand. Åh så skönt det ska bli. Sitter just nu i frisörstolen och snyggar till kalufsen inför resan. Känns lyxigt.
Och jag ska försöka göra mitt bästa för att lämna alla hjärnspöken hemma. Men hur gör man det när man mår illa precis varje dag, när brösten spänner och det gör ont av att ta på sig bh-n?
Jag har helt skjutit undan möjligheten på att jag skulle vara gravid och är helt övertygad om att allt jag känner och hur jag mår helt beror på att jag inte gör mycket annat än att känna efter, och det i sin tur orsakar en viss stress med framkallade gravidsymtom som resultat. Men jag kommer ändå packa ner det där testet i väskan som ligger och bränner i badrumslådan. Börjar nog bli dags att ta tjuren vid hornen och få besked.

Som tydligt är så hoppas jag enormt på att bli gravid. Och det snart. Men eftersom jag märker att alla mina dagdrömmar handlar just om det, om det glädjande plusset på stickan, om lyckan att få berätta, om förhoppningarna att få en sund och bra graviditet, om att få bli mamma, så försöker jag mota mig själv med tråkig statistik och realistiskt tänkande. Chansen att det skulle hända på "första försöket" är väldigt liten, och det ska jag vara väldigt förberedd på, tydligen har jag ältat detta mantra några för många gånger nu, för idag känner jag mig rejält nedstämd, fast besluten om att det troligen inte blir något än på mycket länge... Känner sorg. Varför? Finns det ingen balans i känslolivet alls? Jag kan ju för tusan inte bli deppig för att jag är rädd för att bli besviken. Inget har ju hänt, åt något håll.
Är det hormoner och den berömda biologiska klockan som vänder upp och ner på allt, eller är det bara jag som är knäpp?