Alla inlägg under november 2013

Häromdagen va vi hemma hos vänner, hon va så otroligt fin i sin gravidmage med två veckor kvar till beräknad förlossning. Deras lille pojke!
Så när vi gick husesyn och jag såg deras fina nya vagn, en så fin spjälsäng bäddad och klar sög det så i mig. Är rätt säker att vi missade äl den här månaden. På grund av vardagen, att jobb och ledighet inte gick ihop. Den här månaden inbillar jag mig inga symtom, känner inget som inte finns. Och det känns så sorgligt. Och det är ju så långt till nästa. Om min kropp nu ska hålla fast vid den här enormt långa cykeln den hoppade in i förra månaden så kommer de bli långa perioder av väntan framöver.
Hand in there!

Nånstans påvägen hem från jobbet va de som att någon spottade mig i ansiktet. Vad som hände? -Absolut ingenting... Men plötsligt, känner mig ledsen, enormt trött, lite arg och när jag väl kliver innanför dörren känner jag att alla känslor sitter utanpå i ett lager av taggar som sticker ut.
Suck.
Säga vad man vill om livet utan ppiller, men va fasen. Då slapp jag iallafall dessa jättesvängningar orsakade av absolut ingenting.
Åh, så ledsen jag blir på mig själv. Kan tycka att om man är medveten om det och känner av det så tydligt borde man kunna behärska sig, men icke.
När tvättstugan är avklarad så blir de jag som kryper upp i tv soffan, viker benen in under mig och sveper om mig med en varm filt.

Kom älskade bebis. Jag vill ju så gärna känna dig växa dig stark och frisk i magen. Vill träffa dig, hålla om dig. Älskade barn.
Hur kan man längta så efter något man aldrig haft?

Då arbetstider krockar, eller krockar, snarare går omlott, så påverkas ju samlivet är klart. Jag sover när gubben kommer hem sent på natten, han sover när jag går upp på tidiga morgonen. Sen har han redan åkt när jag avslutat och kommit hem på eftermiddagen... Frustration.
Surt sa räven tänker jag när jag är rädd att månadens ägglossning kanske passerar utan att ens få chansen.
Använder mig av Libresse app för att hålla lite koll på när jag kan förvänta mig närmaste mens och också få ett hum om ägglossningsdagar. Måste säga att kroppen min talar sitt väldigt tydliga språk ändå, men när man planerar annat runt i kring så är det väldans bra.
Sen är den så himla rolig med sina påminnelser. Några dagar före beräknad menstration förvarnar den om allt ifrån sötsug till pms.
Imorse plingade de till om ÄL.

Haha!
Det gick ju alldeles utmärkt de där med att tycka, äh, skit samma, det kommer när det kommer bara jag inte tänker för mycket på det. Hela tio dagar funkade de!!
Men, nu är det dags igen. Känner den så tydligt, ägglossningen. Började väl egentligen för tre dagar sen, upptrappningen. Jag blir så ofantligt förälskad i min man! Längtar och saknar varje minut vi är på olika håll, och är klängig och kramig som aldrig förr när vi är ihop! Är riktigt mysigt måste jag säga. Och skrattar lite generat åt mig själv när jag framåt ägglossningsdagen förstår att -aha, det är ägglossningen som talar sitt tydliga språk.

Känner mig glad, lycklig och väldigt tillfreds. Så här borde man få känna jämt.

Karusellen startar för en ny åktur i känslolivets berg- och dalbana. Man tycker att man borde lära sig läsa alla tecken, hålla isär alla impulser och känslostormar till slut.
Men icke, är som att bli tagen på sängen varenda månadscykel!

Äntligen börjar jag känna igen mig igen. Nu när den enorma svullnaden över magen helt gått ner känns allt bättre.
Förstår nu varför mer än en thailändare frågat om jag har "baby in there?"
Livet återvänder!

Så kom den då tillslut. Mensen. Sex dagar sen.
Till viss del är det skönt. Nu vet jag att mina TVÅ test inte visat fel, att jag skulle ha en väldigt låg hormonnivå som inte vill avslöja nåt.
Ändå känns det trist att nu har jag ingen koll på ägglossningsdagar, eller när nästa mens förväntas.
Men det är bara att försöka leva vidare som vanligt. Eller vanligt, försöka få till det som innan vi bestämde oss, då inte hela mina tankeverksamhet gick åt till att räkna dagar, kalkylera och ja ... planera.
Fått väldigt glada nyheter angående min mans arbetsschema framöver iallafall! Han kommer vara hemma hos mig ett långt tag till innan det är dags att åka iväg igen. Jippi!
Finns många chanser att hoppas på framöver.

Fem dagar efter beräknad mensstart och inget... Inga symtom som värk eller pms, inga droppar, ingenting. Tog ett nytt test imorse, men nej, ännu ett skarpt tydligt minus. Känns så konstigt.
Vad ska man tro nu? Och hur räknar man nästa ägglossning.
Har alltid varit regelbunden som en klocka. Visst, nångång kan det väl diffat en dag hit eller dit, men veckor?! Aldrig förr.
Försöker njuta av en magisk semester så länge och väntar med oro till senare. Eller det är det jag försöker iallafall.

Presentation


Min historia om vägen till en efterlängtad graviditet, om att bilda familj och bli mamma. Förhoppningsvis kommer den här bloggen följa mig då teststickan visar + genom en sund graviditet tills vår lilla plupp äntligen finns i våra armar och lång tid efter

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Gästbok


Skapa flashcards