Jajamensan, nu ramlar vi äntligen över på andra halvan av graviditeten!
Håller hoppet uppe att nu ska mitt mående äntligen börja vända. Kanske lite lite energi och slutligen få börja glädja mig riktigt ordentligt över det lilla liv som växer sig stark i min mage.
Igår va det ett kärt återseende på UL. Vår lilla pojke, japp, vi ska få en son, hade växt på sig perfekt. Även om de där med att mätas inte va så intressant för honom. Med benen i kors och fötterna framför ansiktet fick barnmorskan jobba länge och väl för att få något bra läge för att mäta.
Längtar så efter att få känna mer tydliga rörelser. Känner nånting varje dag, men kan fortfarande inte riktigt sätta fingret på hur.
Åka bil är roligt eller skitläskigt, då är det alltid aktivitet!

Äntligen har jag tillåtit mig själv att handla till vårt älskade monster. Så mysigt det känns.

Åter till verkligheten, eller åtminstone till hälften. Att sluta 12 har hittills fungerat perfekt, fyra timmars jobb, hem, får nånting gjort innan några timmars vila för att sen ha helt okej kvällar med sambon.
Magen växer så de knakar om den. Och jag ser fram emot att få en glimt av personen därinne igen nästa vecka! Är mycket aktivitet där inne nu. Inga sparkar men rörelser, mycket och ofta. Den känslan är fantastisk, och framförallt är det både en tröst och pepp när jag mår som sämst.

Idag är det en fin hösteftermiddag, träden har börjat skifta färg på sina ställen och solen värmer fortfarande när den får chansen.

Den efterlängtade dagen är här!
Har varit så oerhört nervös, natten bjöd inte på många timmars sömn. Livrädd för dåliga besked ställde jag mig in på värsta tänkbara, ett skydd mot besvikelse och nederlag jag lagt mig till med.
Vår sjöhäst stog på huvudet och vinkade ibland till oss. Men pärlan va ännu lite för liten för att kunna förmedla all information som va önskat, så vi får komma tillbaka om två veckor igen. Helt okej för nyfikna föräldrar! Egentligen följer hen förväntade växandet perfekt hittills, men min BM räknade nog fel på veckorna när hon bokade RUL.
Men även om inte organen är genomkollade än så kan vi konstatera två armar, två ben, en nätt nästipp, en urinblåsa och ett väl fungerande hjärta. Inget avvikande enligt dagens utlåtande, så för en stund kan den här blivande mamman andas ut, slappna av och vara lycklig!

Ett helt rätt beslut såhär några dagar in i vilans tecken. Två veckor heltid, därpå ytterligare två veckor halvtid. Sen får de banne mig vända!
Dagarna är riktigt sköna, sover tills jag vaknar. Äter frukost i lugn och ro, därpå följer några timmars vilande. Har hittills tagit tag i någon form av hemmafix en stund innan sambon kommit hem, för att sen krascha igen efter gemensam middag. Kräkningarna och illamåendet som tagit alldeles för stor plats sen semestern tog slut är bättre. Knappt en gång per dag numera. Nu är det fortsatt tröttheten som är störst.
Längtan efter att få börja inreda barnrummet blir allt större. Hittar fina och billiga grejer på blocket. Men är fortfarande för rädd.

Imorgon äntligen är det dags för RUL. Pirrar i hela kroppen av förväntan! Ja, och panik är klart.