Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen.
Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växtperioden faktiskt just tagit fart.

Snärt på höftbenet, aj aj, viker mig dubbel av den oväntade kicken. Knäppa älskade pojke!

Trivs med min mage måste jag säga. Sen jag fick mina handledsskenor har smärtan i händer och underarmar lättat enormt. Ingen foglossning ännu. Och även om jag somnar fort och ovaggat varje kväll i sängen är jag ändå så mycket piggare än bara för ett par veckor sen. Efter septembermånadens sjukskrivning och fortsatt tjafs med föräkringskassan har ekonomin helt klart varit ansträngd, men nu är de ny månad och en full lön på kontot och jag kan andas ut igen.

Nu kan jag ärligt och leende säga att jag känner mig riktigt lycklig!

Sen de att jag fått börja må bättre känns de plötsligt som om att tiden går väldigt fort! Idag är det fyra månader till BF, galet! Känns som jag varit gravid en livstid.
Igår morse hälsade lilleman på både sin mamma och sin pappa mer några tydliga första sparkar. Vilken känsla. Och så glad jag vart att även min sambo fick känna. Sen dess har det inte varit lugnt många stunder i taget. Vid varje vila buffas de runt därinne. Och nyfrälst som jag är lägger jag mig mer än gärna ner och känner. Min lilla älskade pojke. Nu är det några event kvar på agendan, sen vankas advent, jul och nyår, sen väntan. Denna längtan! Övertygad om att det kommer bli långa veckor de första av 2018.

Att blodtryck och puls förändras när man är gravid är väl känt. Idag roar jag mig med att hålla koll på pulsen som skenar upp och ner beroende på vad jag gör!
En fantastiskt vacker höstdag utanför fönstren och jag plockar och grejar med ljudbok i öronen.
Lite nytt ifrån Cykelkraft.se, pulsklocka och hörlurar!

En stor eloge till landstinget som imponerade stort i förra veckan. Efter att ha varit hos barnmorskan och gnällt över mina bortdomnade händer, smärtande handleder och spännande underarmar skrevs en remiss till en arbetsterapeut. Redan morgonen därpå ringde telefonen och jag fick en återbudstid på eftermiddagen. Fick handledsskenor som jag absolut ska använda på natten men även så mycket jag kan även dagtid. Och vilken skillnad. Ser man från smärta och domningar är det ren magi, skulle påstå att problemen försvinner med 90% när jag har dom på. Men tyvärr så får jag smått panik av värmen och med det att jag inte kan röra mig fritt, tar av mig dom och inom några minuter börjar stickningarna. Så, det är bara att välja. Vanligtvis väljer jag att vara varm!

Grabben min är nu 22 veckor gammal. Min mage är precis lagom mysigt rund och stor. Men väntar fortfarande ivrigt på de tydliga sparkarna. Alla kanske-rörelser finns kvar och därigenom gör han sig påmind flera gånger per dag.
Hemmet fylls upp allteftersom med fynd som skvallrar om vad som komma skall. Mitt mående är så mycket bättre, som att trycka på en knapp har illamåendet försvunnit nära nog helt. Men självklart, på dessa månader ska jag hinna med alla tänkbara åkommor. Nu är jag inne på svullnad. Ben och fötter känns som en elefants lemmar vid dagens slut. Jag har enormt svårt att sitta still längre stunder innan de börjar krypa och spänna i kroppen. Det jag har kvar är tröttheten. Hoppas verkligen att energin ska återvända också. Men utan illamåendet så är det helt klart hanterbart, och de känns så underbart!
Just nu känns livet rätt bra. En dag som denna, ledig, huset är nystädat och inga måsten som hänger över mig. Regnet fullkomligt öser ner utanför och jag kollar på filmer och dokumentärer om vartannat under den största och mysigaste filten i soffan.
Ikväll åker vi och hämtar spjälsängen till vårt barn. Ska bli så mysigt att börja inreda barnrummet som just nu mest fungerar som ett avställningsrum för ting som inte har en naturlig plats.