Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på.
Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid dryga en timma senare. Kontroller, prover och koller. Havandeskapsförgiftning är högst på listan. De utesluts. Gallan nästa misstänkta orsak, skickas vidare till kirurgakuten. Blir ganska snabbt omhändertagen. Mer prover tas. Jag är trött, troligen av spänningarna och oron de stora pådraget ger mig så jag somnar i mitt rum så fort jag blir lämnad ensam.
Timmar senare friskrivs min pojke som lever om som vanligt.
Sen är det min tur, nu är vi nere på gallan/gallgången, njurarna, levern eller blindtarmen. Jag erbjuds övernattning på avdelning innan morgondagens ultraljud men väljer att åka hem.
Samtidigt som jag är oerhört tacksam över att få så god vård så känns allt plötsligt onödigt. Ja, det gör ont. Hade jag sökt sjukvård om jag inte varit gravid - NEJ! Och jag har fått veta att han mår bra, jag är nöjd. Jag hade en förträngning i gallan för 6-8 år sen och jag kan säga att den smärtan är jag inte ens nära att tangera. Men, nu när jag ändå är i rullarna är det väl bra att se de igenom hela vägen.
Tillbaka tidigt på morgonen fastande. Återigen får jag ett eget rum. Nya prover, nya kontroller. Framåt förmiddagen får jag komma upp på röntgen för ultraljudet. Allt såg fint ut. Till och med saker som njurbäcken (?) som tydligen är vanliga åkommor hos gravida ser perfekt ut. Inga svar på smärtan.
Nere på kirurgen börjar nu den riktigt tunga tiden. Klockan är lunchtid och jag har inte ätit sen 19-tiden dagen före.
Man inväntar provsvar sägs det. Tillslut brister det för mig. Tårarna sprutar och all ork rinner ur mig. Nu när jag ligger i korridoren flockas personalen. En läkare som jag träffat dagen innan kommer fram. De provsvar vi väntar på va inte tagna!!!!
Plötsligt går det undan. Provtagning i ena armen, fikabricka framför mig. Jag sväljer allt som bjuds utan att tugga eller smaka.

Summan av kardemumman av dygnet vart väl mest en massa uteslutande. Bättre än att hitta fel! Troligen har lilleman kickat till något organ. Men friska som nötkärnor är vi!