Tog på mig skorna för att gå till affären idag, och inser när jag började gå att det va inte alls så tungt och påfrestande som de varit så länge, resulterade i en två timmars rask promenad i de nya samhälle jag flyttat till och ännu inte utforskat.
Avslutade promenaden på affären och köpte mig en köttbit att lägga på grillen ikväll. Med den här känslan hoppas jag att middagen stannar där den ska va. Sju kg har jag tappat i den här karusellen. Kanske tur man har lite att ta av!
Han åkte just härifrån, hämtade upp sin post innan han åker till flyget och till henne. Nånstans är det skönt att han inte finns kvar i stan ändå. Jag lämnade ifrån mig bilen till honom i veckan dessutom. Har nu fått bekräftat att hon varit här. Va en kväll jag ringde och ringde, messade och messade utan att få svar. Tillslut frågade jag hans far vart han va, och då ringde han upp. Han började med att fråga om min syster sett honom i affären? Förstog inte då, men hon va ju med honom. Är arg på hans pappa som bjuder över henne på middag. Är ännu mer arg på hans mamma som lånar ut sitt hus till dom. Självklart ska han få kunna sova där, men att säga okej till att hon kommer... Respektlöst kan jag tycka. Är det bara jag som känt att vi varit familj i alla år?
Vaknade idag upp till en rejäl egoboost, som gjorde så gott för självkänslan. Jag va på 40-års fest igår och hade riktigt trevligt. Och idag inom loppet av en timma får jag två meddelanden från två herrar från festen! Ojdå! Den ena rent vänskaplig som tackade för gårdagen, och den andra frågade om jag vill gå på en date med honom! Hoppsan hoppsan!
Jag funderade ett tag på att tacka ja bara för att få känna sig lite extra, och ha nånting att göra, en ny bekantskap helt enkelt, men tror att när man så seriöst bjuder ut så har man nog ingen lust att vara någons tidsfördriv. För frågan va inte om jag hade lust att ses nångång, nej frågan va, vill du gå på date med mig.
Men för självkänslan gjorde de gott! Känner mig inte alls lika ointressant eller oönskad som jag gjort tills nu.
Mer sånt!
Frågan är bara hur man stöter på sånt folk lite oftare.

 

Min längtan

13 september 2014 21:57

Å vad jag känner igen mig!
Har du flyttat nu?
Kram

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

13 september 2014 22:39

Tänkte på dig när han idag harspla ur sig "du kan inte fortsätta älta såhär"
Nej jag bor kvar än, men hann aldrig botanisera runt i området mellan flytt och kollapsen tyvärr.

 

Maria

16 september 2014 20:32

Lyckan finns där Pernilla
& den väntar på dig.
Ta vara på livet:)
Om någon kan så är det du.

Kram<3

http://http:/Kattastrofkatt.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...