...att det ska vara så omöjligt att bara ge upp. Säga -du vann.
Att det ska vara så svårt att både be om hjälp och ta emot den. Känns så enormt kränkande. Jag vet att jag inte borde känna så. Alla vill mig bara väl. Och ingen har sagt eller haft anledning att säga "vad va de jag sa". Men plötsligt är mitt liv, mitt kaos, mitt misslyckande och mitt fall till allmän beskådan, och jag tvingas blotta allt. Fröken Jag Kan Själv... Kan tydligen inte alls. Jag som fixar allt, biter ihop, hittar lösningar och reder mig, men inte den här gången.
Orkar inte, kan inte hålla isär tankarna för att formulera enklaste frågor eller svar. Är bara trött. Vill in i bubblan igen, men har ingenstans att sticka huvet i sanden, och förr eller senare måste jag ändå göra det här. Vill sova. Orkar inte tänka mer. Orkar inte ta tag i mera nu. Huvudet gör så förbannat ont. Blundar och lutar mig, får ingen ro. Försöker peppa mig själv med allt som ska hända i mitt liv när jag gått igenom och bearbetat allt som hänt, men dagdrömmarna känns mer som ett hån än som en morot.
Jag borde inte hamnat här där jag är idag, jag är smartare än så. Så det jag alltid trott på före Honom har visat sig stämma mer än jag anat, självständighet, oberoende och släpp inte in någon för nära inpå livet. För nära ger för mycket makt, och för nära innebär en alldeles för stor sårbarhet.
Vid minsta samtal om "min situation" bara rinner tårarna. Jag kan inte hejda eller kontrollera, de bara rinner. Ikväll låter jag de fortsätta rinna, hoppas på att somna tidigt av utmattning. Imorgon är en ny dag, och vem vet, kanske kommer den med energi och kämparglöd. Med ork.

 

Maria

16 september 2014 21:02

Du är stark Pernilla.
Styrkan finns där inom dig.
Våga tro på den:)

http://http:/Kattastrofkatt.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...