.... och jag är så arg. Från att känna friheten och lättnaden i det faktum att han åkte idag föddes ilskan. Jag hatar och är så arg, känner efter och ser framför mig typ en reklamposter på Cujo. Huggtänder, fragda och ögon som skulle döda om de kunde.
Har gått över gränser jag lovat mig att inte passera, men ilskan tog överhanden. Nu är det fan min tur. Och jag gör det precis på det sätt som behagar mig för stunden.
Adrenalinet rusar och jag har så långt kvar till sömnen.
Hur fan kunde han? Jag har för vilken gång i ordningen har jag ingen aning om, gått igenom alla medd och samtalsloggar vi haft den där sista månaden, inte ett tecken, inte en nyans som avslöjade att han kröp ner med henne efter vi sagt godnatt, våra jag älskar dig. Hur kan man va så kall? Bara spela vidare.
Och hur kunde hon? Är inte ringmärkta karlar lite av ett no-no område som vuxen kvinna?
Vet vem hon är nu. Vet inte om det gjorde mig mer rasande, eller ökade lättnaden av att sluta fundera.

Av chockens och krisens olika faser tycks jag fastnat med ena foten kvar i 'chock' och den andra börjar så smått tåa på 'reaktion'.
Jag har varit arg tidigare under de här gångna sju veckorna, men det är inte ens i samma division. Inget är som det jag känner ikväll. Att sitta fast i chockfasen är vare sig vanligt eller sunt, så välkomnar de hårt pumpande hjärtat och hettande kinderna. Det är skönt att känna annat än hopplöshet, sorg, förvirring och allt annat som snurrat runt. Det känns skönt att HATA, och jag kommer tillåta mig att göra de, blir det något övertramp eller två så får de bli de. Det måste ut! Tänker inte tillåta min förnuftiga hjärna att komma och sätta stopp för känslan, tänker inte tänka efter före, tänker inte trycka undan det här.
Jag upplever de som att jag lär känna mig själv igen, bygger upp och modellerar om, jag vill se de här sidorna. Jag är en ny eller åtminstone en annan människa efter det här, trasig, ihoplimmad, med de -aningen labil men på en förbannat stark grund att vingla på. Så låt mig vingla, jag kommer ramla och slå mig, men jag kommer resa mig igen. Låt mig göra det här, känna de känslorna jag känner och tvinga mig inte rättfärdiga eller förklara. Bara stå kvar, lyssna, ducka för en och annan sving med knytnäven och tro på mig.
För det gör jag.

 

Maria

22 september 2014 14:56

Vill dela med mig
av något jag skrivet.
Hoppas den kan hjälpa dig
på något sätt.
<3

Till ditt hjärta.

" du ville göra mig
transparent
jag gav dig färgen
av mod "

http://http:/Kattastrofkatt.bloggplatsen.se

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

22 september 2014 20:31

Tack för fina ord ??

 

Min längtan

22 september 2014 22:20

Det är nu det vänder! Med ilskan kommer kraften och det så mycket skönare att vara arg än att vara ledsen och förtvivlad. Hang on, det är nu det vänder! Tänker på dig!

http://minlangtan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...