Ligger och reflekterar över den gångna helgen. Bästa helgen på mycket länge. Sakta, sakta med små små kliv börjar saker äntligen se ljusare ut. Så tacksam för så mycket.
Jag laddar upp igen, mindre energi går åt till att hata och undra, mer tid går åt till mig själv.
Min lediga fredag bjöd på mer än jag kunde hoppas på. Lördagen va riktigt bra den med, tror inte jag vaknade en enda gång natten mellan fredag och lördag, så även om jag vaknade tidigt så va det med energi, en helt nyfunnen energi.
Lördagskvällen ledde till utgång med gamla bekanta jag knappt träffar alls, en riktigt skön blandning av att det dels va kul att ses, dels att de har inte sett mig eller ens pratat med mig när jag va som längst ner på botten. Att pratat om allt som hänt är bra för mig, terapi, likaså skrivandet, jag reflekterar och funderar, och för varje gång jag pratar om det så gör det lite mindre ont, ser lite andra vinklar när jag sakta med säkert byter ut vissa ord och ändrar meningsbyggnaden. Det smärtar, nåt fruktansvärt, men det finns ändå ljus i tunneln. Att prata med alla de som känt oss är värst, de vet hur VI va, de vet vad jag förlorat och hur oväntat de va, de vet också, så nära man kan förstå, hur dåligt jag mått och mår. Med den yttre bekantskapskretsen är det enklare att prata, de hör inte på samma sätt nyanserna av smärtan i orden, de hör en fruktansvärd historia, ler och säger att nu går livet vidare, du förtjänar bättre. Jag är så tacksam för alla som orkar höra mitt ältande, för att absolut ingen fått mig att känna mig liten, eller dum som gick på den niten, för att ingen förminskar eller viftar bort min historia. Känns som jag har hela världen på min sida, om det nu finns sidor att välja. Även om kroppen är trött och krokig nu, så känner jag att mitt inre jag sakteliga börjar räta på ryggen igen, det finns ingen anledning för mig att inte kunna gå rak och möta vadän för blick som möter min.
Jag har ingen del i vad som hände oss, jag har inget att skämmas för. Jag älskade, tillät mig att lita blint och våga satsa allt - och vart bränd. Men det jag kände va på riktigt, så en call out för ännu en klyscha Bättre ha älskat och förlorat, än att inte ha älskat alls.
Och - jag förtjänar faktiskt bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...