...och jag har inget val än att ge upp.
Idag är det den 3e i månaden igen och ännu en månad till räkningen. De senaste halvåret har jag gett upp de sista jag hade som varit mitt för att satsa på något som skulle vara vårt för att idag bli stående utan något alls. Heaven and hell.
Han vann, jag förlorade allt och han slapp förlora ett endaste dugg, till hans stora lycka så slapp han också förlora en enda krona.
Ingenting har jag kvar av de som tidigare va jag. Ingen clean break, ingen fräsch nystart. Bara nödlösningar och kränkningar. Bara överleva. Jag har inget att sätta emot.
Allt som hänt, alla ljusningar och alla dippar mynnade ut till att jag inte har något kvar. Så glad jag varit för mina lufthål, för de där ljuset i tunneln, varför greppa efter ljuset när mörkret som följer efter är så mycket svartare än dunklet som va innan?
Mitt älskade fina hem. Jag har börjat boa, slappna av, att må bra hemma, laga mat i mitt kök.
Bara gå, bara ge upp. Lämna. Sluta bry sig.
Inte ens mitt hem är min borg. Mitt sinne är inte längre mitt fort.
Jag gav bort de som jag va, de man förlorat kan man inte få tillbaka.
Jag har inget kvar att hålla i eller kämpa för. Jag är bara ett tomt skal. Tror inte på nåt. Orkar inte tro, vad skulle de va bra för när de inte leder nånstans. Vad ska man med hopp till när det inte finns något att hoppas på.
Det är tungt ikväll, tyngre igen. Min kropp gör ont, mitt sinne blöder. Ser inte ljuset i den där tunneln längre. Finns inget ljus att treva mot.
Han vinner.