Träffade en läkare idag. Hur mår jag? Frågan fick tårarna att rinna. Ännu en ny och en till som ska tycka, se forskande på mig och bedöma. Är så jobbigt att blotta sig.
Vad behöver jag? Sömn! Klockrent. När tårarna rinner blir frågorna fler. Mitt försvar åker upp och jag vet så väl att jag behöver blotta den här delen för att han ska förstå. Smink, en bra hållning och ett leende hjälper mig inte här, jag vill ju så gärna ha hjälp. Men avskyr att visa den sårbara sidan av mig för en främling. En läkare som för övrigt såg ut att va precis fylda 21... Hur ska han kunna se huruvida jag tidigare varit stark, eller om jag är suicidal eller inte? Jag har efter en hel del efterforskande och rådfrågande från långt mer kunniga personer omkring mig insett att det är en insomningsmedicin jag behöver, och fördelar som att man blir mindre groggy dagen efter och så vidare. Läkaren va av en annan åsikt, ansåg att tabletterna jag önskade är allt för beroendeframkallande och att jag behöver däckas och ha en sömnmedicin istället. I min värld ännu mer skrämmande. Men .... mitt förtroende rasade ytterligare lite för läkaren då jag nu fått både och utskrivet av läkaren. Kommer våga prova först när jag väntar en ledig dag efter. Sen va de tårarna. Samtalsterapi. Okej. Något jag förrut tänkt söka mig till så småningom. Antidepressiva? -Känner du att du vill skada dig själv, är vanligt när det blir för mycket att man inte vill leva längre..? -Ööh nääää!!! Så för att undvika dippen starten av en antidepressiv behandling kan innebära så vart det samtal, helt okej för mig, tills .... ja den första lediga tiden va i februari. Hallå?! Hade nog gärna fått något ångestdämpande utskrivet också, men en sak i taget. Kommer kräva en del dagar och bearbetning för att våga svälja tabletter för sömnen.
Läkaren, som - som sagt utstrålade mest pojkvasker, klappade mig på armen (hallå?!), gav mig en kram (hallå igen?!), va faktiskt mot all förmodan rätt okej. Han har inte fått in snitsen på att ställa de frågor han behöver, han har inte lärt sig att dölja sina reaktioner på svaren, men han va noga, bestämd. Sen kan man tycka vad man tycka vill om de recept han skrev ut. Jag, i min yrkesroll och med den kunskap jag besitter vet och förstår skillnaden och tyngden på de båda läkemedlena, men för någon som aldrig tagit kemisk hjälp tidigare tycker jag ändå det är magstarkt att göra en ordination på både och från start. Kanske för att han rekommenderade den ena, och jag önskade den andra. Men .... vad vet han om mitt liv? Mitt inbokade besök va planerat till 20 min och tog närmare 45. Han skrev ett mail samt en handskriven lapp till terapeuten att jag va prio på återbesökstider. Försökte vänligt men bestämt förklara min situation, jag vare sig vill eller kan ta förmiddagstider. Dels för att jag jobbar, sen för att om jag tar en sån tid så har jag svårt att tro att åka tillbaka till jobbet efteråt är en speciellt bra ide.

Mitt ex fortsätter spöka. Eller spöka förresten? Ja det är kanske det man gör när man inte syns till? Skrev till honom i torsdags, tystnad sen dess, skrev igen igår förmiddag, fortsatt tystnad till svar.
Som jag önskar att allt det här va över. Jag vill inte mer, jag orkar inte mer, och jag pallar inte att ta tag i mer. Vill få ro. Vill andas ut och släppa ner mina axlar. Jag vill glädjas åt livet, inte små event som förgyller några timmar. Jag vill ha mig och mitt liv och min frihet tillbaka.

Imorgon ska vi ta våra sista farväl till morfar. Begravning.
Jag har varit på så många begravningar i mitt vuxna liv, men nu har jag slut på marginaler. Har alltid kunnat lägga alla mina tankar och känslor hos den avlidne, tänkt och därmed lett. Men imorgon, är så obekväm inför den stunden. Att gråta gör mig ingenting, men att bryta ihop skrämmer mig.
Min morfar, gift i nästan 61år med min mormor som nu är ensam, en dotter - min mamma, två barnbarn - min syster och jag, två barnbarnsbarn - min systers två tjejer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...