Jag sitter just nu vid ett köksbord som inte är mitt och dricker min tredje kopp kaffe för morgonen. Jag delar utrymmet kring bordet med .... ingen annan än mig själv. Konstig känsla, mannen jag är hemma hos har åkt till jobbet för nån timma sen, dottern sover och sonen har sovit borta. Det hela borde kännas underligt och konstigt, men det gör inte de, det känns rent av helt ok!
Hela helgen har verkligen varit helt fantastisk.
Började med en ledig fredag, vid tvåtiden ringde mannen och sa att jag skulle packa ihop mig och komma och möta honom hos han. Väl där står han och väntar med en löst p-biljett. Han har lagt i för en månad framöver! Vi åker tillsammans och handlar, hämtar upp hans två barn och sen hem till honom. Vi lagar mat tillsammans, äter länge. Vi löser något korsord tillsammans. För att senare slå igång musik och dansa i vardagsrummet. Allt är enkelt och jag ler! Senare blir det en taxi till stan, vi går ut på krogen tillsammans, har riktigt skoj och åker sen också hem tillsammans.
Lördag morgon, inte pigg, men en behaglig stämning doftande kaffe och Melodikrysset vid samma köksbord som jag nu sitter vid igen.
En film och sen beger jag mig för att hämta upp en av mina bästa vänner som är i Sverige över jul. Vi ska dricka vin och bara prata hon och jag hemma hos mig. Älskade älskade vän, så mysigt att få tiden på tu man hand. Det gemensamma vinintaget blir inte av. Hon är gravid!!! Än är det precis alldeles nytt, men hur skulle hon kunna neka vinet vi båda tycker så mycket om utan att berätta?! Så enormt glad för henne och hennes make. Vart en helt perfekt kväll. Mannen hörde av sig, saknade, bjöd in oss till honom, frågade, längtade!
Söndagen fortsatte i samma härliga känsla. Jag och min vän åkte hem till hennes mor för julfrukost där också hennes utlandsboende syster va. Mycket prat, och massa underbara skratt.
Löste lite kring pappersgöra och huset.
Åkte tillbaka till mannen som både hunnit texta och ringt under dagen. Inga utsvävningar, soffhäng, hemkörd pizza och film. Varje kväll jag tillbringat här har han bett mig att stanna kvar. I och med att han går upp okristligt tidigt och med barn som tar sig upp och iväg till skola har jag varje kväll sagt nej och åkt hem. Men igår, barnen har skollov och det va sent och jag va trött så kröp vi ner tillsammans.
Erkänner att jag sovit minst sagt oroligt, om jag sovit något alls. Hans klocka ringde som utlovat och han kliver upp efter att ha hållt om mig en stund. Hör hur han donar i köket, kaffedoften sprider sig. Han kommer in igen, frågar om jag vill ha en kopp för att sen pussa mig hejdå.
Jag har inte somnat om. Gick snart upp och laddade en ny kanna kaffe, och snart ska jag nu smyga ut och iväg till jobbet.