Ja, det är de som förgyller min kväll. Och tanken som slår mig är att sämre än såhär bör man inte ha det.
Några händelserika veckor har passerat. Håller knappt isär dagarna. Efter att ha jobbat över julafton och juldagen har jag nu tagit mig spontanledighet och jag är så tillfreds.
Myser och njuter.
Igår vart jag presenterad för en himla massa folk, släkt och vänner till mannen jag träffar. Det som kallades för en alternativ nyårsafton blev till ett överraskningsbröllop. Vet mycket väl att jag vart synad och bedömd, men det kändes okej. Jag som verkligen avskyr att vakna borta fick nu kliva upp i en annan stad hos människor jag aldrig förrut mött. Men .... vad gör man inte.
Nu väntar den riktiga nyårsaftonen. Två inbjudningar har vi tillsammans, till hans bror och till min bästa vän. Jag vet vart jag vill, men han ser räddare ut än vad jag kände mig igår. Flinar och ser generad ut.
Borde själv välja min vän, sen får han göra som han vill, men det är svårt, vill nog gärna stå bredvid honom på tolvslaget. Nästkommande år är nära, och de ska bli MITT år! Allt är nytt och fräscht, allt gammalt bortstädat och undanplockat. Pirrar i mig när jag tänker på det. Ett så fruktansvärt tungt halvår börjar närma sig sitt slut.
Hur många får chansen till en nystart? Tackar min lyckostjärna och alla omkring mig.
2015 - jag har så höga förväntningar på dig!