Imorse när jag somnade från denna fruktansvärda första månadsdag trodde jag aldrig jag skulle kunna tillgodose mig den här semestern.
Ok, frukosten bestod av en kanan kaffe, juice och ett glas vatten. De behöll jag, lunchen jag stoppade i mig kom upp, men middagen tycks vara ok. Har faktiskt mellan återblicksattackerna av det som en gång va mitt liv njutigt av tillvaron. Av värmen och kravlösheten. Känner mig svag såhär på kvällen men ändå glad och lättad. Önskar att jag hade den ork, energi och styrka som jag som jag inbillar mig att jag besitter. Men det har jag inte. Vill helst bara slippa undan allt. Vill somna och veta att jag inte snart vaknar med den där känslan igen.
Glad för att jag är här, tacksam för mig älskade Helena som är här med mig.
Tacksam för det jag har, och väljer att bortse från de jag inte kan påverka. P