Kan det verkligen vara verkligheten? Min totala harmoni och lyckorus håller i sig. Jag pysslar, plockar, målar och grejar. I min ensamhet och jag är så tillfreds. Musiken fyller huset och jag sjunger med och kroppen följer basgångarna.
Kemiskt framställda hormoner - är det min räddning? Började ju efter några års uppehåll återigen med mina ppiller igen här för någon månad sen. Kan det vara så att jag återfunnit min stabilitet därigenom? Har gått på hormoner från väldigt ung ålder, från start att få bukt med min mensvärk, sen har det bara rullat på.
Det är mycket i mitt liv som ordnat upp sig. Men lyckan jag känner genom ett visst mått av ensamhet och framtidspanik har fått mig att undra. Är det verkligen "bara" en uppredd vardag som låter mig känna såhär? Kanske är det en balans bland alla hormonstormar som också spelar in?
Får lite panik över tanken att det är hormonpiller som skänker harmoni. Är det inte jag? Mina bedrifter? Allt bra som hänt?
Tänk va vriden man är. Till och med när känslan är lycka måste man börja överanalysera och rota.
-Va lycklig människa!!!
Ifrågasätt inte så förbannat jämt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...