Direktlänk till inlägg 30 januari 2015

Och där kom svaret

eller egentligen va de inget svar. Det va upprepandet av redan framlagda fakta. Han är gärna min vän, men han vill inte ha mig.
Ja - tårarna kom igen
Ja - det känns allt annat än bra
Men, jag kan inte annat än att hålla fast vid att jag inte behöver vara någons andrahandsval. Jag är bra nog att vara någons första val.
Jag tycker så mycket om honom, skulle så gärna fått möjligheten att falla och bli riktigt kär. Tacksam att självbevarelsedrift och rädsla hållt mig tillbaka i det avseendet.
Men ska jag punkta upp så har han det jag önskar. Vi trivs ihop. Vi kan allt ifrån att skratta till att glo på en tv-skärm ihop. Vi dansar och delar en kärlek till musiken som är enorm. Vi dansar och löser korsord. Vi tar gärna på varandra men sitter inte fast vid höften. Vi kan kyssas offentligt, men en blick kan räcka precis lika långt.
För egen del behöver jag inte bekräftelsen, något mitt ex inte lyckats att ta ifrån mig är mitt sätt att se på tvåsamhet - enkelheten, för mig är det så att om min man, eller en man för att va korrekt, väljer att gå it med mig, om det är till närmsta affär eller till ett dansgolv så är jag trygg med att vi är där tillsammans, skulle han hamna på villospår, så ja, fuck it, då va de väl inget att ha då! Svårare än så är det inte. Ärlighet, tydlighet, enkelhet.
Har aldrig förstått varför man ska skapa eller oroa sig för problem som inte finns. Antingen är man med den man vill, eller så är man inte. Utgången av att inte kontrollera allt visar ju båda parterna vad de har. Finns ett behov av någon annan, saknas uppenbarligen nåt i de som finns. Avsluta. Finns inget behov av uppmärksamheten, ja då har man väl de man önskar och vad gör de väl då om man pratar, skrattar eller tar en dans med någon annan? Nej mig stör de inte alls. Jag vill veta vad jag har, och det ska aldrig krävas oro eller svartsjuka för att stärka de.

Så han valde inte mig. Sorgset för mig. Men kanske mer hans förlust.

Med två stadiga fötter på jorden, härifrån och framåt. Öppet och ärligt.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar


Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...


Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...


Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...

Presentation


Min historia om vägen till en efterlängtad graviditet, om att bilda familj och bli mamma. Förhoppningsvis kommer den här bloggen följa mig då teststickan visar + genom en sund graviditet tills vår lilla plupp äntligen finns i våra armar och lång tid efter

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28 29 30
31
<<< Januari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards