Denna vecka kommer gå till historien som den mest händelserika tror jag.
Idag kom brevet från andra sidan jordklotet. Ett brev med underskrivna ex av fullmakter och bodelningsavtal. Det här händer verkligen. Innan veckan är slut så kommer jag få möjlighet att helt börja om. Huset kommer vara mitt! Mitt älskade älskade vackra hem! Lyckan är helt obeskrivlig. På så många plan, det efterlängtade avslutet på en långdragen separation, att kunna sluta oroa mig för var jag ska ta vägen och bo, att släppa känslan av att någon annan har kontrollen över mig och mitt liv. Frihet, älskade efterlängtade känsla! Det här är jag värd.

Imorgon ska jag däremot möta någon demon eller två, jag ska på en första session hos min blivande samtalsterapeut.
"I can't drown my demons, they know how to swim" en textrad från en låt snurrar i huvudet och med ett stort leende tänker jag - ni ska bara få se om jag kan!
Det är läskigt, hoppas jag känner förtroende för personen. Att jag känner att jag får ut något av det. Men det återstår att se. Jag kommer iallafall gå dit med alla intentioner att släppa ner min guard och utnyttja situationen till max om jag kan.

Sen veckans endorfinpåslag, ikväll har jag gått min första pole/chairdance lektion för terminen. Och oj vilket rus. Är lite en del av min plan på självutveckling. En självförtroendestärkare och en utmaning att våga. Och jag va inte obekväm en enda sekund, och kroppen kommer va härligt öm och lite blåslagen imorgon. Kan knappt bärga mig!

En vecka in på nya året avklarat, och jag har älskat nästan varje stund.