Försöker samla känslor och tankar, farhågor och förhoppningar.
En kväll blev en helg.
Egentligen har vi kanske inte gjort så mycket, egentligen har vi heller inte pratat så oerhört mycket. Men vi har småpratat, vi har sett varandra i ögonen, vidrört, leenden, kyssar, omfamnande.
Allt klaffar med nr2, allt.
Igår, en vecka och en dag sedan vi träffades första gången åkte vi in till stan, gick på Ikea, delar tycke och smak på nästan allt. Att vi redan har likadana taklampor i våra respektive vardagsrum, likadana golvkandelabrar så har vi nu spanat in oss på samma fåtöljer. Känns rätt osannolikt även om det är småsaker.
En lunch innan vi åkte hem till honom igen.
Han är så försiktig och jag likaså. Väl tillbaka hos honom frågade jag om han ville att jag skulle åka hem eller komma in. Givetvis svarade han inte klockrent, utan frågade om det va nåt jag behövde göra hemma. Det hade jag inte. Sen vart jag kvar till idag. Konstant beröring. Delade en flaska vin. Gos och mys.
Orden jag tycker om dig är uttalade, leende.
Tog mig till och med mod att fråga om han ville följa med på en spelning nästa helg. Då va svaret ja. Sen kom en inbjudan om en getaway med vännerna till en mycket bättre spelning men långt bort. Han får vela ett tag. Inte ens säkert att det finns biljetter kvar den dagen lönen trillar in.
Men han är den första som jag vill ska träffa mina vänner! Tror de kommer tycka om honom lika mycket som jag. Jag vill skynda honom in i mitt liv så han kan se allt bra!