Härom natten sov min man borta. För gemene man eller paret ala Svensson är det säkert inget konstigt. Inte i den här familjen heller. Men... Tydligen uttryckte jag mig tokigt och han troligen otydligt. Detta har lett till att jag, kl tre på natten sitter med ett välfyllt vinglas sittandes på golvet i köket, och han liggandes i vår dubbelsäng. Vi har så otroligt olika prioriteringar här i livet. För mig är det VI, Familjen, Vänner och utåt. För honom börjar prion hos MIG, Familj, vänner och OSS - ja det är en självklarighet. Något jag inte förstår. Men börjar få lära mig att leva med.
För mig är vännerna de dom som finns kvar efter de allra mörkaste stunderna. För honom är relationen något som alltid finns där i bakgrunden. En relation är ju något man behöver jobba på och med.
Idag för tre år sen, på första advent och yttertempen visade minus 20 grader så kom han till mitt jobb med en bukett röda rosor, senare möttes vi upp för årets adventsfyrverkerier för att avsluta kvällen med pepparkakor och ädelost. Veckor senare valde vi samma adress.
Önskar jag kände samma trygghet idag, att oavsett sällskap eller berusningsnivå så va de mig han längtade hem till i alla lägen. Men vardagen är här, och måndag blir till tisdag även här och en söndagsnatt blir precis som den här. Vi vill så mycket. Önskade att livet vore enklare och att härifrån-och-framåt va en självklarighet, men det är inte så. Mina hormoner sprutar ... från 0 till 100 på två sekunder, och jag vet inte vad som är vad. Känslorna är klockrent äkta, men vilken nivå finns vårt liv i?
Träffade riktigt gamla vänner förra helgen, deras upplevelser och händelser från vår studentdag fram till nutid gav ännu ett nytt perspektiv.
Jag vill ha allt perfekt, samtidigt som förnuftet säger att de inte är möjligt, i samma veva som hormonerna bestämmer sin nivå för mitt mående.
Är det vi har bra? -Klart de är, som jag älskar denne karl.
Är det rätt att sätta ett barn till världen? - självklart! Få längtar att bli föräldrar som vi gör, vissa blir gravida av att ens se en karl.

Läget ikväll sliter på mig, det närmar sig jul och allt ska klaffa.
Vad vill jag?
Älskar jag så det räcker?
Är vi verkligen redo för att bli fler än två?

Vill inte förlora det liv jag njöt av igår pga tankar jag har om morgondagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...