Min längtan efter min kommande tid är enorm. Känner mig som ett barn som bara vill tjata -Är vi framme snart?! För jag vill dit! Vill vara framme vid den där punkten där besluten återigen är mina, där mitt liv baseras på min vilja, önskningar och förhoppningar.
Vill stryka mitt ex helt ur mitt liv. Med stor svart tusch täcka över, slänga bort och glömma.
I förmiddags åkte jag tidigt in till stan. Den nye mannen och jag har varit och hämtat nya vitvaror till hans kök. Himla konstig grej att göra tillsammans efter bara några få veckor. Men de blir konstigare ändå. Väl inne med grejerna stoppades barnen in i bilen istället för att åka och köpa de cyklar de fick i julklapp.
Han behövde åka och jobba ett par timmar och ville att jag skulle stanna hos honom under tiden. Jag sa nej och sitter nu hemma med en hög tvättade strumpor att para ihop. Vad är det med mig och säga nej? Varför inte ta emot komplimangen och bekräftelsen av att han vill ha mig där när han kommer hem och bara stanna kvar? Hur som helst, veckor av att säga nej till övernattning helt och hållet har ju nu blivit till ett ja, så jag kanske behöver mina nej för att våga säga ja.
Nyårsaftonen är fortfarande ospikad, mina vänner behövde lägga beställningen på nyårsmaten, så jag beslutade mig för att tacka nej där. Vill inte sätta press på mannen, och tror att jag helst vill dela övergången till de nya året med honom. Så mitt beslut, lite sorgset är det att inte vara med min bästa finaste vän, men det känns ändå som det vart rätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...