Alla fakta står så klara och tydliga. Ändå vinner känsla över förnuft. Jag vet vad jag borde göra, men nånting håller mig kvar.
Jag vet att den där "perfekta kvinnan" finns, jag vet att han väntar på henne. Ändå stannar jag kvar, med dom premisserna. Vi har det jag vill ha. Men jag vet att han vill dela det med någon annan. Om jag bara kunde förtränga känslan. Jag vet att han bryr sig om mig, vet att han inte vill att jag ska lämna och gå.
Sa tydligt ikväll att det börjar närma sig ett beslut från hans sida. Det har blivit för mycket, för seriöst för att jag ska kunna driva vidare i det är som är "ingenting". Känner att de börjar närma sig något som gör ont. Jag är inte beredd att ta det.
Jag är faktiskt jäkligt bra, och nog fasen duger jag precis som jag är för nån. Tvivlar inte en sekund på de.

Mitt spöke och ex fortsätter lysa upp tillvaron med sin frånvaro. Posten dimper ner i lådan och ingen tycks ta på sig ansvaret att förflytta den nån annanstans. Inte mitt problem eller bekymmer va?

Mitt liv. Mina val. Mina konsekvenser.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...