Ligger och lyssnar till takdroppet mot plasttaket över altanen.
Förra veckan avslutades på bästa tänkbara vis. På fredagseftermiddagen satt jag på banken och allt gemensamt jag och mitt ex haft där avslutades. Bodelningen är inskickad och nu väntar tio dagars handläggningstid på det. Tänk att dagen slutligen kom! Vi är över och han har inte längre makten över mig eller mitt boende eller mitt liv. Tänk vad jag skulle vilja att morfar skulle funnits kvar för det här. Men jag har mormor, ja och givetvis också mamma och pappa. Det är min tur nu!
Sen länge har den där flaskan med champagne legat på kylning, flaskan jag och mitt ex fick av min pappa den dagen vi vann budgivningen på huset. Den flaska som va den första att läggas på kylning inför att han skulle komma hem för första gången. Flaskan har legat kvar där sen dess, och sen en lång tid tillbaka så har den varit ämnad för mig och min bästa vän den dagen vi kunde säga att allt va över. Oavsett hur det skulle komma att se ut, bara att det blivit avslutat. Så i fredags äntligen! Mannen som kommit - gått, för att nu kommit tillbaka frågade snabbt om det skulle bli inflyttningsfest, jag svarade med att jag och min vän skulle dricka champagne och drinkar varpå han frågade om han skulle bli inbjuden. Så vi tre skålade in första dagen på resten av mitt liv. Efter att min vän åkt hem fortsatte jag och mannen att dansa i vardagsrummet fram till morgonen.
Dessa två, min älskade vän som jag inte skulle klara mig utan i något avseende, och han, mannen jag trivs så bra med.
Behöver dock snart en kväll med egentid med min vän. Så mycket händelser att avhandla, och så mycket planer att smida.
Massor med snö har kommit över helgen med, fram med skyffeln och välkomna de ömma axlarna.
Tillbringade flera timmar i soffan under söndagskvällen, försökte samla ihop känslor, intryck och händelser. En underlig känsla av tomhet kom över mig. Så lång tid av oro, försök att hitta lösningar och funderingar är plötsligt över. Jag kan välja själv, börja våga drömma och fantisera.
Igår kom det en ny mängd med snö och till kvällen utlovades regn, så snabbt hem efter jobbet för att få bort snön innan den skulle förvandlas till is. Plockade bort julen, eller de som bara vart advent i fönstrena. Mannen hörde av sig och ville bjuda på kaffe.
Ikväll åkte jag dit direkt efter jobbet, gemensam middag, iväg på ett kort ärende och sen film.
Har svårt att känna allt jag vill känna, tröttheten kryper däremot sig på nu. Är många spänningar som så sakteliga börjar släppa. Men lugn och ro, minimalt med stress och måsten. Jag ska inte tvinga mig till en känsla, i något avseende, jag ska låta mitt mentala jag få ta hand om det helt själv. Jag välkomnar allt som eventuellt komma skall. Så länge det är äkta, så länge som jag, mina känslor och mina beslut är det som avgör utgången.
Omfamnar resten av mitt liv.