Direktlänk till inlägg 19 februari 2016
Somnade leende, vaknade så tidigt, ledig och allt. Men öppnade ögonen, log. Förväntan, längtan.
Ikväll ska vi träffas igen! Nr2 och jag.
Orden har blivit allt finare över veckan. Trevande och osäkert. Men för mig en vilja att våga och låta det ske. Tror han känner likadant.
Att hans historia liknar min känns bra. Man kastar sig inte in i något nytt lika lättvindigt. Absolut, jag har haft mina relationer, men det har alltid funnits ett MEN. Aldrig självklart. Aldrig enkelt. Här känns allt rätt. Och magkänslan och det ständiga leendet förstärker det.
Länge sen jag kände såhär, glömt pirret, glömt längtan. Omfamnar allt. Till och med oron, rädslan och alla vridna skumma funderingar.
Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...
Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 |
18 |
19 | 20 |
21 | |||
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 | |||||||||
|