Först, TACK! Till alla mina återkommande läsare. Era kommentarer och mail värmer!!

Så vad har hänt? Allt!!!!
Min mr right visade sig vara allt förrutom just de.
Vi tillbringade en semestervecka tillsammans. Han sa att han älskade mig. Allt stannade upp. De va han och jag.
Det va en söndagskväll vi kom hem. Fredag nästkommande vecka åt vi middag tillsammans med min bästa man och hennes make. Där berättade han att han ville att vi skulle börja försöka bilda familj. Jag tappade hakan, som jag kämpade för att få grepp om oss, om honom. Sen kom det! Det va också sista kvällen jag såg honom....
Japp, min mr right och knepig som fan försvann. Från att de tagit tid att få svar tog de nu dygn. För varje dag eller rättare sagt timma växte mitt tvivel. Men visste ju samtidigt att känslan jag hade när vi va tillsammans va oslagbar. Jag lät mig hållas. De va ju vi. Vi är skadade själar som hittat trygghet. Ingen panik. Men paniken kom ändå. Vart va han, hur tänkte han, hur kände han. Trängde bort allt. Försökte skämtsamt närma mig igen. Ingenting.
En lördagskväll skickar jag en avklädd bild på mig själv till honom. Står i duschen och skriver att om inte ens man vill ta på en så får man sköta de själv. Han såg glimten och svarade fort. Han skulle ut på kvällen. Söndagen va han givetvis uppbokad.
Jag suckade....
Fler dagar gick igen.
Jag gav upp.
Han va inte mr right insåg jag med en förnimmelse av smärta och lättnad. Oavsett om han kommit ålandes längs marken med den vackraste av blombuketter, de här va de liv jag hade att vänta. Ville jag verkligen ha det? Troligen inte....
Jag insåg och förstod. Vad hade jag för val när allt kom omkring.
Under den sista tiden med honom va allt förvirrande och upp och ner. Jag, envis och beslutsam, omvärlden, kaos. Någon jag träffade på en festival uppvaktade med fina ord. Intresse. Min bästa vän valde att separera som ledde till skilsmässa.
Allt hände samtidigt. Min insikt, min beundrare, min bästa väns separation.
Min vän flyttade in hos mig. Här finns de rum och utrymme. Fanns aldrig något tvivel. Finns inget jag inte gör för henne. Men det är tufft även att bo med sin bästis.
Slutligen fick hon tag i en lägenhet ytterligare några mil bort.
Deras separation är fortfarande långt ifrån klar.
Jag å andra sidan. Står i startgroparna av något helt fantastiskt! Idag om en månad blir jag sambo!!!!!!! Helt galet, otippat på alla sätt och vis, och känslan säger att allt är helt perfekt.
Min mr F ..... vi träffades under ca tio korta minuter på Bråvalla festival den andra juli. Under mycket påverkan av alkohol och sista dagen av festivalen utbyttes diverse info. Senare samma kväll skriver han. Vi försöker mötas upp men hittar aldrig fram till varandra.
Dagen efter fortsätter vi skriva. Visar sig att vi bott på samma hotell. De är väldigt oskyldigt och kompisaktigt, så upplever iallafall jag det.
Tiden går, min mr right lyser med större frånvaro. Men mr F är desto mer närvarande. 30 mil bort bor han och jag avfärdar honom som en trevlig flirt.
Men han vill verkligen ses. I slutet av sommaren spelar Whitesnake och han, min bästa vän och jag beslutar att åka dit. Vi bokar ett hotell. Det är pirrigt. Men som jag intalar mig, mest på kul. Vår kram utanför hotellet känns långt in i märgen.
Vi blev kvar ytterligare en natt efter spelningen.
När vi ska sägs hejdå inser jag att de här är sista gången jag ser honom. Det är tufft. Samtidigt som jag kämpar mot tårarna förklarar jag hur mycket jag ogillar hejdå. Väl på tåget hemåt kommer tårarna. Trist, men realisten i mig lugnar.
Hur de blir som det blir minns jag diffust, men andra gången vi ses hämtar han mig hemma. Han kör alltså 30 mil enkel resa för att plocka upp mig. Vi åker hem till honom. På kvällen går vi ut. Han introducerar mig för alla vi möter.
Vi har så roligt tillsammans.
På den vägen har det varit. Känslorna växer, allt utvecklas till något som känns så uppenbart, en blind skulle inte missa de vi har. I början av oktober åkte vi på en charter till Grekland och Korfu tillsammans. Man kan tycka att en sån vecka skulle kunna vara skrämmande efter så kort tid, men icke, vi hade de fantastiskt. Vi slappade vid poolen, vi hyrde fyrhjuling och badade på stränder långt från den by vi bodde i, vi sjöng med i kareokebaren, under en dag med regn tillbringade vi tillsammans på hotellrummet. Vi njöt av varje sekund.
För att hoppa över fler underbara stunder vi haft så landar vi idag med att den 16 januari börjar han jobba i min stad! Den helgen blir vi sambos!
All oro är som bortblåst, är imponerad av honom, han lämnar jobb, familj, vänner och säljer sin lägenhet för mig. För oss!

 

Völuspa

16 december 2016 22:01

Ledsen, men detta kommer heller inte att hålla.

 

E

16 december 2016 22:15

Tjoho! 😄

 

Anonym

28 december 2016 12:59

Härligt! Lycka till!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...