Så hände de som inte fick hända. Trött och disträ, förvirrad som få insåg jag en morgon när jag vaknade med mannens armar om mig att jag inte har den blekaste aning om när jag tog ett p-piller senast. Tänkt efter saker jag kan ha hängt upp de på, funderat över om jag jobbade helg, eller va de bara en vanlig vardag mensen kom, va det kallt ute eller hade jag klippt gräsmattan? Jag minns inte, va de tre veckor sen, va de nio?
Först nu i skrivande stund inser jag att jag kunnat vända mig till bloggen, här finns ju i de närmaste allt dokumenterat!
Att återigen sitta där med stickan och vänta väckte massor i mig. Längtan, panik, sorg, hopp, minnen, smärta, framtidsdrömmar. Tänk att den korta tiden man behöver vänta kan kännas som timmar, och hur många gånger hinner inte känslan bytas ut mot nästa? Längtar efter det igen. Men inte såhär. Inte oplanerat, eller ja, inte på grund av mitt eget slarv iallafall.
Men, för första gången va det där ensamma strecket inte så tungt att ta. Luften gick ur och det va en lättnad, att påstå nånting annat vore att ljuga. Men saknaden och längtan fick sig en skjuts igen. Hur länge är länge nog att ta upp ämnet som nånting riktigt?
Jag har bestämt mig för att duktigt avvakta att han vågar säga de där orden, inte bara säga, känna. Men tryggt vet jag att den dagen de kommer så är det äkta och sant i alla dess meningar. Vill så gärna påbörja resten av vårt liv. Han är min kärlek. Och jag är hans stora favorit i livet!
Jag vet, för någon har frågat honom!!
Samme någon fick också höra om hans rädslor, men jo, jag är den han vill leva med. Tack för underbara, ibland beskyddande vänner. Älskade bästa vän, hon kan hon.

Från och med imorgon påbörjar jag min Champix-kur. Aldrig förr har jag varit så motiverad att en gång för alla bli rökfri!
Känns kanon men lite läskigt. Förra gången jag tog beslutet va det för att bli gravid. Den här gången är de i första hand för min skull. Så ska sätta upp ett stoppdatum inom två veckor. Funderar på en dag under midsommarveckan. Men som inbiten rökare hopas ursäkterna och "hindren". Måndag? Nja, måndag är ju alltid måndag. Hmm, tisdag, kanske är svårt mitt i veckan. Slutet av veckan då! Oj, midsommarafton, är de verkligen smart? Ja, ni ser ju, men innan jag slår ihop ögonlocken ikväll ska beslutet vara taget.
I och med mina antidepressiva tabletter är läkaren lite orolig. Måste va enormt uppmärksam på mitt mående. Göra min omgivning medveten och be de närmsta hålla ett extra öga på mig.
Lika fast besluten jag va igår, lika svajande är jag idag. Cigaretterna har alltså varit mina vänner i 22år! Galet, jag vet. Men kommer såväl ihåg mitt förra rökstopp, sorgen, som mycket väl går att jämföra med förlusten av en nära vän. En rökare vet vad jag pratar om, en som aldrig rökt tycker det är fånigt. Men jag är rökare, lite av en identitet som nu ska bytas ut.

Sen att mitt pillerförråd nu ser helt galet ut är något jag skrattar högt åt när jag tittar efter! P-piller, antidepressiva, magsårstabletter, sömntabletter, insomningstabletter, ångestdämpande tabletter, allergitabletter samt nässpray och ögondroppar för säsongen, behandlar just nu en smärtande fot med antiinflammatoriska tabletter, och nu utökar vi med champix. Helt galet!

Men, nu kör vi, rätt in i kaklet. Förhoppningsvis så nästa gång jag sitter med den där stickan kommer jag hoppas för glatta livet, och de ett rökfritt ett!