För första gången sen i januari då vi vart sambos skulle jag nu va ensam hemma. Innan va jag nästan lite nervös. Skulle jag sakna ihjäl mig och känna mig ensam och rastlös, eller skulle jag tycka de va lite mysigt att rå om sig själv. Jag valde de senare. Och sanningen är den att jag inte haft dygn hemma, utan jag har jobbat.
Fredagskvällen va snabbt överstökad. Kom hem rätt sent, såg något lättsmält och somnade i bra tid.
Lördagskvällen, igår va riktigt mysig. Den där känslan av att jag borde städa lite, dammsuga, vila lite tvätt - nope, jag struntar i det! Efter jobbet va jag över till en vän, drack ett glas vin och småpratade om allt och ingenting, vid halv åtta va jag hemma igen. Bäddade i rena sängkläder, tog en dusch och kröp upp i soffan och såg skräckfilmer under filten med vardagsrummet fyllt av ljus. De va verkligen mysigt. Min fina man matade mig med vackra ord och kärleksförklaringar via text i en alldeles lagom dos.
Idag vaknade den där kvinnan hos mig som jag själv avskyr igen. Besviken på mig själv skäller jag på mannen och gråter floder utan egentlig anledning.
Lång historia kort. För en tid sen beställde jag hem "Dejtboxen" som en liten surprise för honom och mig. Jag informerade att något va på gång och att jag en tid framöver skulle vara den som hämtade in posten. I fredags när mannen min åkt bort för helgen kom boxen fram. Ivrigt berättade jag att nu är den här den där överraskningen jag berättat om! Självklart nyfiken svarade han att åh, den tar vi när jag kommer hem på söndag!
Jag tänkte då stilla för mig själv att snälla du, du lär bli rätt sen. Men ändå börjar jag tänka att åh va mysigt! De kliar i fingrarna på mig av nyfikenhet men sätter stopp för mig själv, den ska vi öppna tillsammans.
Så idag börjar konversationen. Vart sent inatt för honom och han kände sig långt ifrån körduglig. Helt ok, de va ju ändå de jag visste. Sen vid tre får jag ett meddelande om att han ska se klart nån film sen åker han. Ja, så glad jag vart, det borde innebära att han är hemma kanske kring sju ikväll. Det ger oss ju hela kvällen. Så tankarna fortsätter, hmm, jag slänger mig i duschen när jag kommit hem från jobbet, han har med sig pizza som bestämt, vi äter och sen ska vi se vad boxen innehåller. Klockan 16.40 ikväll kommer nästa meddelande, ska hämta pizza nu och äta sen åker jag. VA? Du va påväg för två och en halv timma sen, och du skulle dessutom köpa med dig pizza när du kom???
Skör och ärligt, fjantig som jag är blir jag rasande, ledsen, besviken.... Du flyttade just fram hemkomsten från 19-20 till 22-23? Du tyckte inte att du borde sagt nåt?
Så jag skäller, han säger förlåt. Och nu sitter jag och gråter. Hejda dig kvinna...
Jag tycker ju inte ens själv att de är nån stor sak, än mindre något att bli sur eller ledsen över. Men de kommer över mig som en flodvåg, tycker han är ego, tycker synd om mig själv. Vill inte vara såhär när han kommer hem. Vi har de så fantastiskt tillsammans, så underbart liv ihop. Kan jag inte bara låta sånt här bara passera. Framförallt då jag själv inte ens räknat med att han skulle vara hemma speciellt tidigt från början. Blir galen när jag gör sånt här.
Skyller allt på mig själv, och den där kvinnan som bor inom mig som bryter sig ut emellanåt.
Visst finns de dom som skulle hålla med min reaktion. Men mitt sätt att hantera de är katastrofal.
Besviken är bara förnamnet. Några timmar att få ihop mig själv eller hinna somna. Först till kvarn vinner.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...