Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen.
Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växtperioden faktiskt just tagit fart.

Snärt på höftbenet, aj aj, viker mig dubbel av den oväntade kicken. Knäppa älskade pojke!

Trivs med min mage måste jag säga. Sen jag fick mina handledsskenor har smärtan i händer och underarmar lättat enormt. Ingen foglossning ännu. Och även om jag somnar fort och ovaggat varje kväll i sängen är jag ändå så mycket piggare än bara för ett par veckor sen. Efter septembermånadens sjukskrivning och fortsatt tjafs med föräkringskassan har ekonomin helt klart varit ansträngd, men nu är de ny månad och en full lön på kontot och jag kan andas ut igen.

Nu kan jag ärligt och leende säga att jag känner mig riktigt lycklig!