Kroppen blir större och större för varje dag känns det som. Sambofet är ett begrepp på riktigt!
Egentligen äter vi inte så dåligt, stora lasten är nog alkoholen. Med många härliga helger som är fullspäckade med diverse event som är kopplade till dricka. Men, äntligen har jag kommit igång med träningen. Försöker mig på ca tre pass i veckan just nu.
Ser på min spegelbild och för första gången i mitt liv blir jag faktiskt lite äcklad. Hur har jag kunnat låta de gå såhär långt? Jag har ju enormt lätt att lägga på mig, något jag är väldigt väl medveten om. Ett minne dök upp på Facebook, jag i polestudion i tre olika trick på stången. Så jag satte mig och tog en ordentlig funderare idag. Hur har det senaste året sett ut.
Jo, den 18 juni 2016 sprang jag ett hinderbanelopp, eller jag fick avbryta pga en ond fot som senare kom att visa sig att en benbit gått av i hälen.
Det va den sista dagen jag minns som jag hade träningskläder på mig. Från att gymma regelbundet, träna pole både hemma och i studion, till absolut noll och inget. Sen va de i januari förra året som jag började äta antidepressiva, något som man också lätt går upp i vikt av. Sen sambolivet, blir lite mer "gott" än vad jag brukar få i mig som ensam. Är mysigt att ligga i soffan. Lite popcorn där, en pizza till söndagen. Ja och så fortsätter de.
Men nu måste de bara vända. Jag måste och jag vill. Och för mig va det motiverande att stå där framför spegeln och studera min kropp. Lite sorgligt är ju att jag känt med rätt stor alltid, nu när jag jämför önskade jag att jag varit mer nöjd. Jag va fin!

Med ett liv som får mig att känna mig som en av världens lyckligaste människor har jag börja funderat på uttrappning av medicinen. Jag har absolut ingenting emot att äta dom. Bara att jag kanske mår bättre idag. Det är inte kopplat till vikten de här funderingarna. Utan till mitt mående. Men samtidigt är jag rädd. Vill aldrig mer må sådär igen. Vill aldrig finna mig själv så djupt på botten i det där totala mörkret igen. Jag vill må såhär bra. Vid min receptförnyelse fick jag hem ett brev där läkaren önskade träffa mig innan ytterligare förnyelse gjordes, så jag fick bara förskrivet för tre månader. Känner att jag behöver ta beslutet. Bestämma mig för att prova vara utan, eller fortsätta.