Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över att ha just den bästa och närmsta vän jag har. Hon är alltid guld värd för mig, men just nu, när jag hoppas och funderar så mycket så är hon ovärderlig. Hon är själv trebarns mamma, med den minsta på precis fyllda ett. När jag skenar iväg bland allt ifrån förhoppningar till farhågor så finns hon där. Ett bollplank som med ett leende tar emot allt knas. Och som också hjälper mig att komma ner på jorden igen. Jag tycker det är uppriktigt jobbigt att hoppas så innerligt. Mitt förnuft säger att sånt här tar tid, par försöker i år utan resultat, och inget talar för att vi skulle vara något annorlunda än andra. När min vän inser att jag tycker det är jobbigt så drar hon fram lite statistik ur skjortärmen och berättar att snittet för par att bli gravida ligger på sju månader. Tack! Och jag menar det verkligen, även om mitt eget förnuft redan varnat mig, så är det så skönt att få det bekräftat av någon annan. Har gått och oroat mig en hel del för det där vinet som jag vill ha, framförallt på semestern, även i den frågan kunde hon lugna mig, och inte bara med sin egna erfarenhet utan med fakta om ett fosters utveckling och vad som händer och sker.
Underbara underbara människa. Utan dig skulle jag vara helt lost, mer rädd och säkert ännu mer oförberedd än vad jag känner mig ändå.
Att försöka få barn är inte direkt något man sitter och pratar om med kollegorna på fikarasten, eller ens med vänner bara sådär, det känns oerhört privat, så därför känns det extra skönt att ha turen att ha den där personen som man litar på i alla lägen, en utomstående som ändå står en så nära.
Hoppas alla har en vän som jag, inte bara under något sånt här, utan alltid!
Helena, du är en klippa, tack!

Jodå, efter föregående natts timmerstocksdragande från min sida skulle jag då in på Apoteket för att inhandla nässpray i hopp om bättring. Men vad säljer dom mer på Apoteket än just nässpray? Jo just, gravtest.... Fann mig själv läsa igenom all info på alla förpackningar. Insåg ganska snart att det skulle följa med ett test hem, och lika insiktsfullt förstog jag att jag kommer ju säkerligen att försöka få fram ett resultat alldeles för tidigt, så ett clearblue 2-pack fick det bli. Nu ligger de där i en låda och bränner... Väntans tider, det är inte graviditetstiden, det är tiden före.

Motgångar händer i cykler om tre? Nya fina bilen är tillbaka på bilfirman för reparation ... det är verkligen åt helsike för mycket elektronik i bilarna. Hoppas den är fit for fight när den kommer tillbaka till oss.
Min sambo skulle göra sina fyra sista teoriprov för att närma sig sitt europacertifikat, men plötsligt har skolan bytt system och han kan inte skriva, och därmed är månader av intensivt pluggande, inte förgäves men ändå surt.
Vaknade upp en stund före halv sex och sängen bredvid mig är tom. Vet att jag fick en knuff vid tre tiden inatt och ett önskemål om att snälla sluta snarka... Tydligen gav han upp om att få sova mer och började jobba istället. Idag är det jag som åker och köper nässpray och gör något åt nästäppan. Stackars min man!
Som lite ljus i tunneln börjar iallafall den efterlängtade semestern närma sig, tio dagar kvar till avresa.

Ni vet hur det är när man exempelvis köpt en ny bil, plötsligt ser man samma modell precis överallt. Själv ser jag gravidmagar och barnvagnar i alla möjliga sammanhang.
Vi letar efter en bil just nu. Med stor mage och vagnar i åtanke så ändras lite av ens vanliga preferenser och önskemål bland alla de bilar som finns. Prio ett säkerheten, klockrent. Inser att det är jättesvårt att med minimal erfarenhet kunna uppskatta hur stort bagageutrymme en hopfälld vagn tar. En kombi vore en enkel lösning, men de är dels aningen dyrare, sen inte alltid lika snygga modeller. Sen vill man inte ha en alltför låg bil. Men vi har provat massa olika märken och modeller. Och kom idag hem med en superfin Audi sedan automatväxlad.
Huruvida det där med en eventuell barnvagn får plats i bagageutrymmet återstår att se!

Haft en rätt skön kväll. Varit och spelat biljard omgiven av enorma tv skärmar som visat Sverige-Österike, en match som slutade 2-1, jubel i lokalen!
Nu sitter vi och tittar på tomter och nyckelfärdiga hus. Räknar, jämför och drömmer.

En långledig helg väntar både mig och min sambo så vi väljer att fira ikväll. Fira det beslut vi tog för en vecka sen, fira vårt förhållande och vårt åtagande till varandra. Vi ska bli en familj, vi har båda i våra framtidsplaner, tankar och funderingar med den andra. Härifrån och framåt, in i en ny fas i livet, en fas som innebär oss, vi två och det liv vi så innerligt hoppas på att kunna skapa tillsammans, ett liv där allt med säkerhet kommer att vändas uppochner och ställas till sin spets många gånger, med kriser, lyckorus, motgångar, medgångar och allt vad livet har att erbjuda. Vi ska göra det tillsammans och jag har nog aldrig varit mer lycklig, känt mig tryggare nånsin, än just nu, i detta skede i mitt liv. Jag vet vad jag vill, vet vart jag är påväg, och jag har den stora turen att veta exakt vem jag vill dela det med.
Längtar efter framtiden och njuter av nuet!

Gravtester till förbannelse! Vet att det än så länge är långt till jag ens borde tänka tanken på att börja kissa på stickor, men ... överanalyserande som jag är så gömmer jag mig bakom "kunskap är kung" och börjar läsa på. Det finns miljoners miljoners och ännu fler olika sorter och märken, alla tycks dock visa resultat med 98-99% säkerhet, och enligt många så skulle de visa felaktigt så är det vid ett negativt resultat, att det skulle visa positivt och sen inte vara så verkar obefintligt. Men sen kommer de till åsikterna kring NÄR man bör testa och där finns det tydligen lika många teorier som antalet olika test. En del påstår att det kan ge utslag i princip direkt, andra tycker man ska vänta tills den dagen mensen uteblir. Läser man vidare på kanske lite mer vetenskapligt lagda sidor så framgår de tydligt att ett befruktat ägg fastnar först efter 4-7dgr och först då börjar kroppen producera graviditetshormonet HCG, vilket är de hormon som ger utslag på ett gravtest. Så från de 7dgr till de 14dgr efter ägglossning som mensen bör starta enligt en normal cykel verkar väl någorlunda rimligt att våga sig på ett test. Har dock en känsla att papperskorgen i badrummet kommer svämma över med negativa test från någon dag efter ägglossning och framåt!

Jag hade ju en plan att den dag vi bestämt oss för att bli fler så skulle jag låta naturen ha sin gång, och sen skulle de få hända när det hände. Men icke, jag lusläser allt jag kommer över under rubrikerna "att bli gravid" "vecka för vecka" osv osv. Plötsligt är allt så på riktigt, och med det kommer den väntade oron, nervositeten och spänningen. Märker att jag inte bara tänker tänk om, utan även planerar efter möjligheten att det snart kan hända! En skräckblandad förtjusning i att livet snart kommer förändras för alltid, och jag längtar.
Har börjat fylla på mina folsyredepåer med tillskott också. Enligt all läsning borde jag startat för en tid sen, men det är svårt att planera för något man inte vetat om.