Åter till verkligheten, eller åtminstone till hälften. Att sluta 12 har hittills fungerat perfekt, fyra timmars jobb, hem, får nånting gjort innan några timmars vila för att sen ha helt okej kvällar med sambon.
Magen växer så de knakar om den. Och jag ser fram emot att få en glimt av personen därinne igen nästa vecka! Är mycket aktivitet där inne nu. Inga sparkar men rörelser, mycket och ofta. Den känslan är fantastisk, och framförallt är det både en tröst och pepp när jag mår som sämst.

Idag är det en fin hösteftermiddag, träden har börjat skifta färg på sina ställen och solen värmer fortfarande när den får chansen.