Haha!
Det gick ju alldeles utmärkt de där med att tycka, äh, skit samma, det kommer när det kommer bara jag inte tänker för mycket på det. Hela tio dagar funkade de!!
Men, nu är det dags igen. Känner den så tydligt, ägglossningen. Började väl egentligen för tre dagar sen, upptrappningen. Jag blir så ofantligt förälskad i min man! Längtar och saknar varje minut vi är på olika håll, och är klängig och kramig som aldrig förr när vi är ihop! Är riktigt mysigt måste jag säga. Och skrattar lite generat åt mig själv när jag framåt ägglossningsdagen förstår att -aha, det är ägglossningen som talar sitt tydliga språk.

Känner mig glad, lycklig och väldigt tillfreds. Så här borde man få känna jämt.

Karusellen startar för en ny åktur i känslolivets berg- och dalbana. Man tycker att man borde lära sig läsa alla tecken, hålla isär alla impulser och känslostormar till slut.
Men icke, är som att bli tagen på sängen varenda månadscykel!