Fick idag nio månader efter jag startar min längtans-historia på nätet, och första blogg en kommentar på ett inlägg. Vips va surfandet igång. Hamnade på hennes kommentar, ramlade vidare in på en annans. Och så fortsatte de.
Jag har fortfarande bara negativa resultat i min historia. Men läst allt ifrån lyckliga förstagångs plussare till sorgliga berättelser om plus som blivit minus, om syskon och tonårsmammor, hamnade rent av på en nybliven gammelmormors blogg.
Det som fascinerat mig mest är ändå hur lika vi alla är. Vid några tillfällen har jag ärligt funderat om jag kopierat en text eller om min blivit kopierad kring allt ifrån äl dagar, till humörs- och hormonsvängningar. Om hoppet och alla de falska gravsymtomen vi tycks dra på oss bara dagar efter en misstänkt och kanske prickad äl, om sorgen när beräknad-icke-mens blir en faktisk mens. Om alla stickor som används bara för att bekräfta det vi redan visste, många gånger för att det är alldeles för tidigt, och ibland för att det faktiskt inte blivit något - denna gång heller... Har också läst mycket positivt.
Det jag inte hittat är hoppfulla fäders bloggar, tips tas gärna emot!
Så, vi googlar runt och lär oss av rykten och samtalar med andra för att sen berätta för kroppen hur vi bör känna oss. Och där och då, börjar brösten värka, illamåendet smyger sig på och jo, känns det inte lite konstigt där långt in i magen?
Är så tacksam för all läsning jag fått ikväll, ett tydligt bevis för att jag inte håller på att bli fullständigt galen, eller på något vis är ensam. Vi tänker alla likadant, och vi hoppas nog alla lika mycket oavsett om vi är 22 eller 47 år gamla, om det är vårt första mirakel vi väntar på eller det femte.
Jag till och med försökte köra lite omvänd psykologi med mig själv den sista månaden. Kom fram till att det vore ju himla bra om det inte vart något just nu då vi har en flytt under sommaren som jag ska få till alldeles själv, osv, trodde nästan på mig själv ett tag. Ja, om man bortser från de otaliga testen som gick i sopporna dvs. Eller hur fruktansvärt sänkt jag vart när mensen kom efter att ha blivit sen...
Så - att försöka lura kroppen att ta emot något genom att inbilla sig att det vore lämpligare senare funkar alltså inte de heller, bara så ni vet.
Så, såhär mitt emellan hormonstormarna så återgår jag till den sunda och realistiska tanken att -Det händer när de händer.

Tack alla bloggare! Hoppas för er, och håller tummar och tår för att nästa gång så visar teststickan ett plus.

 

Helena

2 augusti 2014 14:39

Så kul att du bloggar! Intressant att läsa om dina tankar. Har du mina bloggar jag skrev under våra försök och väntans tider?!

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

2 augusti 2014 19:01

Någon har du länkat till vid något tillfälle. Men skicka gärna över länkarna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...