Århundradets värmebölja är här, och just då ska givetvis jag flytta!
Har nu bott en vecka i nya hemmet och stormtrivs bortom ord! Har varit jobbigare än jag kunnat föreställa mig, dels att bo i det kaos som det innebär att flytta i flera veckor. Sen själva förflyttander. Är så enormt mycket kvar att göra, och möbler och smågrejs att köpa. Men ikväll kände jag att de va dags att stanna upp. Så efter jobb och storhandling slog jag mig ner på altanen, har blandat drinkar till mig själv och tittat på vattenspridarens rörelser, låtit de skymma och tänt ljus. 23.00 och det är 26 grader. Helt underbart.
Men efter veckan som varit, veckorna före de och nu så känner jag hur trött jag är. Och i ärlighetens namn ensam! Har haft folk omkring mig så många dagar, i olika konstellationer och sammanhang, och ikväll är det bara jag. Njuter förvisso i viss mån, men konstigt nog saknar jag sällskapet. Jag som är ensam så mycket, och älskar "egen tid".
Stannar jag upp hamnar jag där igen, med handen på magen och fantasier om det där tomma rummet där uppe på övervåningen. Nästa söndag kommer hjärtat mitt hem. Längtar mig smått galen!