Direktlänk till inlägg 20 november 2013
Nånstans påvägen hem från jobbet va de som att någon spottade mig i ansiktet. Vad som hände? -Absolut ingenting... Men plötsligt, känner mig ledsen, enormt trött, lite arg och när jag väl kliver innanför dörren känner jag att alla känslor sitter utanpå i ett lager av taggar som sticker ut.
Suck.
Säga vad man vill om livet utan ppiller, men va fasen. Då slapp jag iallafall dessa jättesvängningar orsakade av absolut ingenting.
Åh, så ledsen jag blir på mig själv. Kan tycka att om man är medveten om det och känner av det så tydligt borde man kunna behärska sig, men icke.
När tvättstugan är avklarad så blir de jag som kryper upp i tv soffan, viker benen in under mig och sveper om mig med en varm filt.
Kom älskade bebis. Jag vill ju så gärna känna dig växa dig stark och frisk i magen. Vill träffa dig, hålla om dig. Älskade barn.
Hur kan man längta så efter något man aldrig haft?
Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...
Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 | 20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|