Helgen har bjudit på det mesta. Sol och snö. Skratt och gråt. Fest och vila. Ensamhet och vänskap. Musik och dans. Och barn...
Efter en vilosam kväll i min ensamhet, vart lördagen dess precisa motsats. Gasen i botten med min bästa vän, där vi trivs som bäst i lokaler med grymma band på allt för hög volym. Ok, söndagen berättade att jag borde varit lättare på gasen....
Söndag kväll och mannens barn ringer, de är påväg tillbaka till stan igen och ser gärna att jag håller dom sällskap sista kvällen innan pappa kommer hem. Dessutom har den ena åkt på nån magbakterie, eller dålig mat, den andra misstänker att lössen kommit tillbaka. Jag värms inombords samtidigt som jag inser hur sjukt och knäppt det här är. Så, slänger ihop min övernattningsväska och beger mig. En mysig kväll om än kort.
Lämnade dom imorse när jag åkte till jobbet, hann just fram då telefonen ringde och jag fick höra om illamående och huruvida man skulle gå till skolan eller ej, vi kom överens om att gå iväg, så ring om det blir jobbigt.
Nu på eftermiddagen ringde mannen, han har landat och är påväg hem. Så tacksam han va, ville bjuda på middag nu ikväll och tacka. Han fick en snabb update om helgen, tackade nej till middagen till förmån för kvällens träning.
Nu är de upp på stången igen, blåmärkena har just bleknat. Och jag hoppas på ett grymt endorfinpåslag, för av okänd anledning känner jag mig inte på topp idag. Tom, och trött.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...