Allteftersom dagarna går faller allt fler bitar på plats. Det finns en skön behaglig harmoni inom mig.
Klockan är bara 20 än, och jag har efter jobbet hunnit ta en fika med en vän, bäddat rent i sängen och kört de urrivna lakanen i maskinen, ätit middag och äntligen tagit upp en bok.
Läsning är något som är så förknippat med lugn för mig. För att kunna läsa måste så mycket annat vara i balans. Och nu är det perfekt.
Efter bokens första 40 sidor insåg jag att jag lär sitta kvar vid köksbordet, plöja sida efter sida med lugn skön musik i bakgrunden så jag hällde upp ett glas vin.
Det var så länge sen jag klarade av att fokusera på en bok. Länge sen jag va så pass pigg att något annat än ryggläge i soffan va otänkbart.
Under så lång tid har jag kommit hem, dragit på mig filten, förbannat mig själv för att jag inte lagat mat innan jag la mig ner, somnat en stund, vaknat ännu lite hungrigare, och ännu lite tröttare. Den senaste tiden sker allt bara per automatik. Som de gjorde förr. Och jag har inte ens gäspat eller övervägt möjligheterna att slippa undan med mig själv. Bara gör!

Längtar efter min nr 2, men inte på ett jobbigt sätt, utan på ett helt underbart sätt. Njuter av tanken på honom. Ryser av välbehag vid tanken av oss.

Jag är tillfreds. I total och fullkomlig harmoni, genom kropp och själ och all stress är som bortblåst.