Igår kväll hämtade han mig och vi åkte till stan för bio. Bio tillsammans med mina bästa vänner. Inte för att man hinner prata så mycket under en film, men känns skönt att han äntligen träffat dom ändå. Efter gick han och jag och åt middag. En mysig kväll, mera samtal. Mera hålla handen över bordet. Underbara kyssar till gonatt.
Helgen bjuder på jobb för min del, men sitter i skrivandes stund och inväntar samtalet som berättar att han kommit hem och inväntar mitt sällskap.
Tillbringat en väldigt lång stund i telefon med en väninna i England. Som jag älskar att få berätta om min fina man, om alla små små fåniga detaljer som får fjärilarna i magen att kittla. Den ännu lite nervösa beröringen. Den osäkra men längtande sekunden innan läpparna möts. Leendena som är larvigt breda. Och samtalen som aldrig vill ta slut.
Hur två kroppar kan bli så självklara ihop, om det så är i soffan eller mer naket, i sömnen eller nyvaket på morgonen.
Hur det nästan bränner innanför ögonlocken när han flyttar handen från växelspaken i bilen till min hand, klämmer åt, smeker med ett finger över handryggen.
Kan man vara kär efter bara några få veckor? Vad det än är så älskar jag känslan han ger mig. Varje dag.