Då arbetstider krockar, eller krockar, snarare går omlott, så påverkas ju samlivet är klart. Jag sover när gubben kommer hem sent på natten, han sover när jag går upp på tidiga morgonen. Sen har han redan åkt när jag avslutat och kommit hem på eftermiddagen... Frustration.
Surt sa räven tänker jag när jag är rädd att månadens ägglossning kanske passerar utan att ens få chansen.
Använder mig av Libresse app för att hålla lite koll på när jag kan förvänta mig närmaste mens och också få ett hum om ägglossningsdagar. Måste säga att kroppen min talar sitt väldigt tydliga språk ändå, men när man planerar annat runt i kring så är det väldans bra.
Sen är den så himla rolig med sina påminnelser. Några dagar före beräknad menstration förvarnar den om allt ifrån sötsug till pms.
Imorse plingade de till om ÄL.

Haha!
Det gick ju alldeles utmärkt de där med att tycka, äh, skit samma, det kommer när det kommer bara jag inte tänker för mycket på det. Hela tio dagar funkade de!!
Men, nu är det dags igen. Känner den så tydligt, ägglossningen. Började väl egentligen för tre dagar sen, upptrappningen. Jag blir så ofantligt förälskad i min man! Längtar och saknar varje minut vi är på olika håll, och är klängig och kramig som aldrig förr när vi är ihop! Är riktigt mysigt måste jag säga. Och skrattar lite generat åt mig själv när jag framåt ägglossningsdagen förstår att -aha, det är ägglossningen som talar sitt tydliga språk.

Känner mig glad, lycklig och väldigt tillfreds. Så här borde man få känna jämt.

Karusellen startar för en ny åktur i känslolivets berg- och dalbana. Man tycker att man borde lära sig läsa alla tecken, hålla isär alla impulser och känslostormar till slut.
Men icke, är som att bli tagen på sängen varenda månadscykel!

Äntligen börjar jag känna igen mig igen. Nu när den enorma svullnaden över magen helt gått ner känns allt bättre.
Förstår nu varför mer än en thailändare frågat om jag har "baby in there?"
Livet återvänder!

Så kom den då tillslut. Mensen. Sex dagar sen.
Till viss del är det skönt. Nu vet jag att mina TVÅ test inte visat fel, att jag skulle ha en väldigt låg hormonnivå som inte vill avslöja nåt.
Ändå känns det trist att nu har jag ingen koll på ägglossningsdagar, eller när nästa mens förväntas.
Men det är bara att försöka leva vidare som vanligt. Eller vanligt, försöka få till det som innan vi bestämde oss, då inte hela mina tankeverksamhet gick åt till att räkna dagar, kalkylera och ja ... planera.
Fått väldigt glada nyheter angående min mans arbetsschema framöver iallafall! Han kommer vara hemma hos mig ett långt tag till innan det är dags att åka iväg igen. Jippi!
Finns många chanser att hoppas på framöver.

Fem dagar efter beräknad mensstart och inget... Inga symtom som värk eller pms, inga droppar, ingenting. Tog ett nytt test imorse, men nej, ännu ett skarpt tydligt minus. Känns så konstigt.
Vad ska man tro nu? Och hur räknar man nästa ägglossning.
Har alltid varit regelbunden som en klocka. Visst, nångång kan det väl diffat en dag hit eller dit, men veckor?! Aldrig förr.
Försöker njuta av en magisk semester så länge och väntar med oro till senare. Eller det är det jag försöker iallafall.

Så tog de efterlängtade testet imorse. De va negativt...
Besvikelsen va enorm, men som min man sa, kanske nästa gång, det kommer fler månader.
Istället firar vi i lyx och överflöd ännu ett år tillsammans med en fyra rätters middag vid havet i Thailand.

Oliiiidligt spännande är de!

Va svårt de är att vänta.

Blir lite dåligt med inlägg för en tid då jag ligger på en härlig strand i södra Thailand utan tillgängligt wi-fi på hotellet.
Så hur går det då? Har lyckats skjuta undan tankar på en ev graviditet, och sitter just nu i skrivande med en rejäl mensvärk. Några dagar kvar innan jag vågar mig på ett test om inte mensen kommit innan dess.
Njuter av ledigheten med lyx i form av spabehandlingar och god mat och hög luftfuktighet. Inte har jag lyckats bränna mig än heller, duktig med solkrämen!