Ja aldrig trodde jag att jag skulle sitta på nätet och blotta mina mensvärkar, ev blödningar eller blöta fläckar i trosorna, men så vart det visst.
För tredje dagen i rad har jag lite flytningar. Inte mycket, färg och luktfritt, men en konstant liten blött fläck i trosorna. Vad tusan beror de på? Har det nåt med graviditet att göra eller inte, är det något helt annat som de beror på? Har jag alltid haft det vid den här tiden på månaden och att det är så att jag söker så förbaskat på tecken att jag först nu reagerat på det?

Vaknade med samma smärta idag igen, och mår så illa. Är hungrig men har dålig aptit och mår illa.
Men det har samtidigt tänt hoppet igen!
Tydligen är det möjligt att få ont när ägget fäster också. Något de vanligtvis gör efter ca 7 dgr. Jag har inte använt några äl-tester eller termometrar, men efter all beräkning man kan göra med startdagen för mens och hur lång cykel man har, så stämmer det ganska bra. Hur kan man då hålla sig en vecka till utan att testa?! Jo man får övertyga sig själv om att det högst troligt inte ger något utslag ännu iallafall.
Tänk om tänk om.
Håll tummarna för mig nu!
Längtar efter dig, lilla liv.

Vaknade idag med en mensvärk från helvetet. Är fortfarande åtta dagar kvar till jag förväntar mig att den ska komma. Så kanske det va något som försökte men inte lyckades ändå. Nu ett par timmar in på dagen är smärtan borta tack och lov.

Två dagar kvar till fjorton dagar i Thailand. Åh så skönt det ska bli. Sitter just nu i frisörstolen och snyggar till kalufsen inför resan. Känns lyxigt.
Och jag ska försöka göra mitt bästa för att lämna alla hjärnspöken hemma. Men hur gör man det när man mår illa precis varje dag, när brösten spänner och det gör ont av att ta på sig bh-n?
Jag har helt skjutit undan möjligheten på att jag skulle vara gravid och är helt övertygad om att allt jag känner och hur jag mår helt beror på att jag inte gör mycket annat än att känna efter, och det i sin tur orsakar en viss stress med framkallade gravidsymtom som resultat. Men jag kommer ändå packa ner det där testet i väskan som ligger och bränner i badrumslådan. Börjar nog bli dags att ta tjuren vid hornen och få besked.

Som tydligt är så hoppas jag enormt på att bli gravid. Och det snart. Men eftersom jag märker att alla mina dagdrömmar handlar just om det, om det glädjande plusset på stickan, om lyckan att få berätta, om förhoppningarna att få en sund och bra graviditet, om att få bli mamma, så försöker jag mota mig själv med tråkig statistik och realistiskt tänkande. Chansen att det skulle hända på "första försöket" är väldigt liten, och det ska jag vara väldigt förberedd på, tydligen har jag ältat detta mantra några för många gånger nu, för idag känner jag mig rejält nedstämd, fast besluten om att det troligen inte blir något än på mycket länge... Känner sorg. Varför? Finns det ingen balans i känslolivet alls? Jag kan ju för tusan inte bli deppig för att jag är rädd för att bli besviken. Inget har ju hänt, åt något håll.
Är det hormoner och den berömda biologiska klockan som vänder upp och ner på allt, eller är det bara jag som är knäpp?

Hade Nyhetsmorgon påslaget imorse på jobbet. Och som jag skrivit tidigare, plötsligt handlar allt omkring om graviditeter, bebisar, föräldrar osv. För där i rutan satt en kille vid namn Manne Forssberg, pappa och författare till boken Pappalogi.
Överdriver jag den här cirkusen om jag köper boken till min man? Jag vart eld och lågor och tyckte de verkar va en superbok!
Det känns som att allt nu kretsar kring impulser, logiken som säger en sak, och känslan som säger en annan. Försöker lägga band på mig själv, men försvarar en timmes sökning på nätet efter barnstolar med att det är bra att vara förberedd...
Åh vad jag längtar, tänk den dagen jag plussar på testet och får berätta för kärleken där hemma! Tänk om det aldrig händer? Tänk om det inte går? Vi kanske helt enkelt inte kan få barn?
De där med illamående och halsbränna kan man få av för mycket tankeverksamhet också.

Nejdå nejdå, är fortfarande alldeles för långt kvar till att faktiskt våga sig på ett test. Men har nu i två dagar haft en känsla av brännande stickningar i nedre delen och på främst högra sidan av magen, mår illa på tidiga kvällen fram till sänggående, halsbränna och ömmande bröst. Och så är jag i det närmaste pms-ig, har jättenära till tårar så fort det ges tillfälle. Är inte arg eller ledsen, men behöver gråta. Så, all denna läsning ... jodå, min hjärna försöker lura i mig att jag är gravid.
Undra om inte hjärnan då när den ändå går på högvarv skulle kunna se till att de faktiskt vart så också!
Finner tröst och harmoni i mitt resonemang när jag surfar runt och hittar inlägg från tjejer som varit i precis samma sits.
Hur klarade sig människan nånsin utan internet, kunskaps- och erfarenhetsutbyte med folk man aldrig mött och Google?

Idag fyller min sambo år!
Har precis slagit in några paket, de vart då inte vackra. Har inte lyckats komma på något speciellt att ge honom. Fantasin har tagit tvärstopp, och trots att jag försökt att vara väldigt lyhörd och uppmärksam på om han skulle säga att en sån skulle jag vilja ha så har jag missat det. Två saker har jag vetat om, den ena hittade jag inte, och den andra är en bok som ännu inte släppts som pocket och det är de han vill ha. Så det fick bli några "bara för att". Är inte jättenöjd med min prestation.
Vi hade lite fikabesök igår kväll och mumsade smörgåstårta, bullar och kakor. Och så fick han en del fina blommor!
Vet inte vad vi ska hitta på med den här lediga dagen, men jag får väl försöka laga till en god middag ikväll, dagen till ära iallafall. I helgen väntas jobb för oss båda.
En vecka kvar till semestern! Längtar!