Den där känslan när kinderna ömmar en aning för ett leende som vägrar släppa efter, underbar.
Timing är allt och vi verkar träffa varje möjlighet med precision.
En ledig fredag, solen gassar och kaffe och en bok mot husväggen fyller kropp och sinne med harmoni. Lite plockande hemma, en sväng med dammsugaren. Musiken hörs i varje rum. Mat färdig att värmas och avnjutas. Nr 2 är ute med jobbet, men han kommer sen. Ja han väljer att avsluta natten med mig. Nån timma fick vi innan sömnen tog över.
Finns ingen människa som är härligare att sova med, bredvid, nära. Min 1.80 säng är överflödigt stor, 90 räcker gott och blir över.
Somna sent, vaknar tidigt. Berör, känner, myser, somnar om. Vaknar lite senare, hans armar lindade runt mig, jag håller om hans arm. Min man. Han är här nu.
Så fortsatte vi våran lördag, näsor som rör varandras, händer som utforskar, leenden som utbyts, och somnar om. Kaffe i sängen till sällskap av nyheter på tv. Kryper ihop tätt intill igen, kaffet är uppdrucket och vi lägger fokus på varandra igen.
Först framåt sena kvällen tar vi oss upp för matlagning och en flaska vin. Timmar vid köksbordet, pratar, lär känna. Berättar och frågar. Häpnas och skrattar. Han och jag.
Morgonen har varit obeskrivlig. En omfamning som tightar till som säger mer än alla ord. En puss på min nakna axel och en näsa som smekar upp över nacken.
Finns inga fel.
En månad har gått, fem helger som inte kan jämföras med något annat. En ro och en varm känsla.
Fotboll som lockade för den ena och en kaffe i solen som lockade den andra. Vi två. På olika platser för att veta att vi senare delar får krypa ihop tillsammans igen.
Är det såhär det känns? När man hittat rätt? Är det de här jag menat när jag sökt enkelheten i tvåsamhet?
Hittar inga "men", hittar bara självklarigheter.
Min kärlek, jag vågar och jag gör.

 

E

13 mars 2016 20:56

Låter helt jävla underbart! :-D

 

JVJK

18 mars 2016 17:50

Jag tycker det låter underbart! Och jag känner igen mig... precis så upplevde jag det när jag träffade min man. Från ett ögonblick till ett annat gick jag från hopplös långtidssingel med barnlängtan till parig - sen helt plötsligt förälder och gift.

Lycka till!

http://jagvilljagkanjagvagar.wordpress.com

Pernilla langtarefterdig.blogg@mail.com

18 mars 2016 18:05

Så härligt!
Hoppas så att jag plötsligt tänker efter och tillbaka och ser hur enkelt och naturligt allt fallit sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...