Under vecka 7 och 8 började gravidsymtomen. Eftersom jag alltid måste vara lite tvärtemot och bakåfram så va inte morgonillamåendet min akilleshäl, utan illamåendet kom i samband med maten, eller direkt efter. Med dagarna har det blivit allt värre. En måltid, sen kommer illamåendet, sen behöver jag sova.
I förre veckan åkte jag och bästisen på årets andra festival. Festival nykter, ja de va en ny upplevelse. Dag ett och två gick bra, även om jag helst sov till sent så mådde jag hyfsat, lyckades roa mig och va nog inte alltför tråkigt sällskap!
I fredags spöregnade det hela dagen vilket passade mig perfekt, frukosten fick mig helt ur balans och jag sov bort större delen av dagen. Efter en dusch kände jag mig mer på banan och vi tog oss ut på festivalområdet. På lördagsmorgonen va det kört. Frukosten vände direkt. Huvudvärken va obeskrivlig. Panik i hela kroppen. Vi bestämde oss för att avbryta och åka hem. Ett bra beslut om de inte vore för dom 25 milen som skulle köras. Fick stanna för att kräkas, stannade bara för att blunda några minuter. Stannade för att köpa godis och dricka. Väl hemma däckade jag snabbt i soffan och kände att beslutet va helt rätt.
Sen har jag sovit. Mått illa, haft huvudvärk och sovit. Imorrn är tanken att jag ska jobba. Jobbar kvällspass vilket borde underlätta något iallafall. Har en kort vecka och hoppas jag klarar av det. Har inte berättat på jobbet än och skulle helst vilja fixa de här tre veckorna som återstår innan semestern.
Idag har jag bokat tid för ett tidigt ultraljud, så på måndag hoppas vi att få se det lilla hjärtat slå! Mitt i den sköna känslan slog det mig. Tänk om jag inte är gravid? Tänk om alla symtom beror på något annat? Utbrändhet? Hur va det med de där gravtestet jag tog, va det verkligen två streck? Tänk va pinsamt att dyka upp på ultraljud och jag aldrig ens varit gravid. Fick inte tankarna att sluta skena så rotade fram ett nytt test. Jodå, två starka streck. Illamåendet kom tillbaka och tvingade mig att kräkas upp glassen jag nyss ätit.
Jodå, visst finns det något där inne, eller ska vi börja säga någon?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tre år efter första mötet. En flytt på 30mil. En son som lyser upp allt. Och nu - nu är vi sen en vecka tillbaka äkta makar! Livet är en bergochdalbana, häng kvar när de går utför, för när det går upp igen är det värt allt. Kärlek, gränslös kärlek...

Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...

Så sitter på morgonrapporten på jobbet och känner hur ont de gör under höger bröst. Allteftersom morgonen går så ger de inte riktigt med sig. Oron kryper sig på. Ringer BM som hänvisar till förlossningen. Okej, sagt och gjort. Ringer och får tid d...

Wow va tiden går. 50 dagar till jul 70 dagar till föräldraledighet 100 dagar till beräknad ankomst Jag mår riktigt bra i kroppen. Ingen foglossning än. Dagliga sparkar och buffande från min son. Jag är vaken. Handledernas smärta har nästan hel...

Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...