Under vecka 7 och 8 började gravidsymtomen. Eftersom jag alltid måste vara lite tvärtemot och bakåfram så va inte morgonillamåendet min akilleshäl, utan illamåendet kom i samband med maten, eller direkt efter. Med dagarna har det blivit allt värre. En måltid, sen kommer illamåendet, sen behöver jag sova.
I förre veckan åkte jag och bästisen på årets andra festival. Festival nykter, ja de va en ny upplevelse. Dag ett och två gick bra, även om jag helst sov till sent så mådde jag hyfsat, lyckades roa mig och va nog inte alltför tråkigt sällskap!
I fredags spöregnade det hela dagen vilket passade mig perfekt, frukosten fick mig helt ur balans och jag sov bort större delen av dagen. Efter en dusch kände jag mig mer på banan och vi tog oss ut på festivalområdet. På lördagsmorgonen va det kört. Frukosten vände direkt. Huvudvärken va obeskrivlig. Panik i hela kroppen. Vi bestämde oss för att avbryta och åka hem. Ett bra beslut om de inte vore för dom 25 milen som skulle köras. Fick stanna för att kräkas, stannade bara för att blunda några minuter. Stannade för att köpa godis och dricka. Väl hemma däckade jag snabbt i soffan och kände att beslutet va helt rätt.
Sen har jag sovit. Mått illa, haft huvudvärk och sovit. Imorrn är tanken att jag ska jobba. Jobbar kvällspass vilket borde underlätta något iallafall. Har en kort vecka och hoppas jag klarar av det. Har inte berättat på jobbet än och skulle helst vilja fixa de här tre veckorna som återstår innan semestern.
Idag har jag bokat tid för ett tidigt ultraljud, så på måndag hoppas vi att få se det lilla hjärtat slå! Mitt i den sköna känslan slog det mig. Tänk om jag inte är gravid? Tänk om alla symtom beror på något annat? Utbrändhet? Hur va det med de där gravtestet jag tog, va det verkligen två streck? Tänk va pinsamt att dyka upp på ultraljud och jag aldrig ens varit gravid. Fick inte tankarna att sluta skena så rotade fram ett nytt test. Jodå, två starka streck. Illamåendet kom tillbaka och tvingade mig att kräkas upp glassen jag nyss ätit.
Jodå, visst finns det något där inne, eller ska vi börja säga någon?!