Det konstanta dåliga måendet tär bortom ord på mig. Min förhoppning om att va en såndär gnistrande havande kvinna pulveriseras för varje dag. Tanken på att må såhär hela graviditeten är enormt skrämmande. Tänker att då blir de så att nästa gång jag mår bra är jag mamma. Nästa gång jag mår bra kommer sömnbristen vara ett faktum.
Säkert många som höjer ett ögonbryn eller fnyser för att jag är otacksam för det jag fått. Så är det inte. Men när jag började skriva den här bloggen va de just för att minnas min resa. Och resan är ingen dans på rosor. Tror många känt som jag. Och jag måste få spy ur mig min verbala galla då min fysiska kropp redan är tömd på de.
Jag saknar mig själv. Saknar den jag va och vetskapen att inget kommer någonsin bli desamma skrämmer mig. Jag hann liksom inte ta farväl innan det nya tagit över.
Till ten början kom hejaropen, håll ut, vanligtvis vänder de kring vecka 12. Jag såg vecka tolv långt där framme, den kom, och den passerade, om något så började jag må än sämre. Nu säger de erfarne, kämpa, från vecka 20 börjar du säkert må mycket bättre. Så här står jag med gråten svidandes i ögonen och värkande i halsen och tänker, fyra veckor sedan den magiska vecka tolv, och ytterligare fyra till de hoppfulla vecka tjugo. Och vad ska jag göra. Sova mera, suga på melonbitarna som förrutom glass är det enda jag vill känna smaken av.
Dåligt samvete för att min sambo gör precis allt. Biter ihop och försöker äta den mat han så omsorgsfullt ser till att laga varje kväll. Och hur kul är jag. Medan han donar i köket ligger jag i fosterställning under en filt i soffan. Jag kliver upp till dukat bord för att återgå till soffan i väntan på att han ska komma och sätta sig så jag får lägga mig med huvudet i knät på honom. Lediga dagar går bättre. Men energin räcker bara till en sak. Och så mina humörsvängningar. Inte så arg, men pendlar från ledsen till matt, till frustrerad och besviken. Kan som oftast inte sätta fingret på vad som triggat eller vad som motverkar. Bara åker med i känslorna.
BM säger att jag ska sjukskriva mig, själv oroar jag mig främst ekonomiskt, sista månaderna för att få en hyffsad föräldrapenning. Varje dags frånvaro kommer ju påverka negativt.

Idag har jag vart på min andra akupunktur. Upplever inte att första hjälpte, men BM rekommenderar minst tre ganska tätt inpå för att sen utvärdera.

Fick höra ljudet av magi igårkväll, så allt är inte negativt. Har köpt en doppler och kan nu ligga hemma i min säng och höra på barnets hjärtljud. Glädjetårarna gick inte att hejda. Vilken häftig upplevelse!
Magen växer för varje dag och några basplagg mammakläder är inköpta.