Direktlänk till inlägg 28 januari 2016
Nio dagar med antidepressiva tabletter. Sex dagar i full dos. Och det är med en sjuhelvetes vilja jag kämpar mig fram tills jag landar i det. Tröttheten är enorm. Om jag förrut va orkeslös och apatisk, så är jag idag mer trött. Skulle nog kunna somna var som helst, när som helst. Och ångestpåslagen är värre och starkare än något jag upplevt tidigare. Men däremellan går de hyfsat. Jag gör det jag ska, och passar mina tider. Bokar in skojiga event och ser fram emot dom. Vet att det är en tillvänjningsfas, och jag kommer ut på andra sidan. Förhoppningsvis sundare, gladare och lättare till sinnet.
Va in och kollade av de prover jag lämnade i förra veckan. Ligger lite lågt i röda blodkroppar, och aningens högt i vita. Marginellt så stressar inte upp mig för de. Sockret kom däremot som en överraskning. Också de, 0,1 över gränsvärdet, men oj! De hade jag inte räknat med.
Imorrn bitti ringer läkaren för en checkup. Får se vad han har och säga. Borde be honom skriva ut ångestdämpande, men mer trötthet? Han känns som sagt bra, så får överlåta råden till honom.
Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...
Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 | 21 |
22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 | 27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
|||
|