Han föreslår saker som en grillning väldigt snart, han sparkar inte bakut när min pappa bjuder över honom, han skickar puss och gonatt i princip varje kväll. Sen kommer dagar som idag. Före lunchtid skickar jag ett meddelande - Jag längtar efter dig.
Timmarna går, jag ser att han är inloggad lite nu och då, men läser inte. Ytterligare timmar förflyter. Nada.
Sen vips, ett meddelande om det fina vädret, ett dagar långt skämt om soldanser får en ny spinn. Sen frågan om vi ska ses.
Ja men självklart vill jag ses! Skrev ju för hundra timmar sen att jag längtar!
Förstår inte varför jag är så osäker i hela min känslostorm. Ett litet griller i huvudet på mig och allt och åter allt ska analyseras och brytas ner till molekylnivå. Njut kvinna, ska de va så svårt?!
Är ju just en sån sak som att vi inte hörts under arbetstid som jag gillat. En säkerhet på att vi hörs sen. Jag har uppskattat att inte ha den konstanta kontakten.
Kanske jag som varit hemma ledig för många dagar. Hade jag varit på jobbet hade jag troligen inte skänkt de en andra tanke.
Ett oläst meddelande. Kom igen. Nu börjar jag närma mig pinsam.
Återgår till att skylla på den där kvinnliga genen!