Äntligen! Efter två veckor fanns vi där igen. Självklara i varandras närhet och armar. Mitt emot varandra vid köksbordet med varsin kopp kaffe, berättande och skrattade och förstummades av varandras upplevelser på resorna. Så enkelt vi finner varandra i samtalet. Hur vi båda uppskattar att få prata av sig om dagen eller dagarna som varit, om vardag på jobb, eller highlights i stort.
Sex, inte en orgasm utan två. Lycka bara där! Än är de inte helt utdöda!
Att blanda intimitet med blickar, leenden och enstaka skratt. Om två kroppar och själar som har längtat efter varandra som äntligen möts.
Ordet VI, mer regel än undantag för stunden. Vi borde, vi ska, vi måste. Älskar hur han med lätthet säger vi!
En oväntad fråga kom igår. Vad skulle du byta ut i det här rummet? Vi har förflyttat oss till vardagsrummet. Tanken slår blixtsnabbt, som smakråd? Om det va jag som bodde här? Om det va VI som bodde här?
Jag tittar mig omkring. Fåtöljerna jag suktat så länge till mitt eget hem står längs med en vägg i perfekt harmoni med fondväggen bakom, taklampan som jag har en likadan i mitt hem, den öppna spisen som jag älskar. Soffan, min må se bättre ut, men hans är så mycket bekvämare. Jo, skulle jag byta något så är det bordet. Av sentimentala skäl, mitt bord har min morfar byggt. Vill aldrig göra mig av med det.
Tanken vandrar vidare genom huset. Den har alla attribut. Tanken skenar. Vårt? Dagdrömmen har mig i sitt grepp. Barngrindar i trappen, babygym framför den öppna spisen, duplo att trampa och skrika högt utav när man tassar upp på natten i allrummet på övervåningen. En vagn parkerad under trappen eller i farstun.
Jag mös i mina fantasier och höll om min fina man lite hårdare.
Älskar att drömma mamma, pappa, barn med han och mig i huvudrollerna. Men det är farligt också. Drömmarna väcker en längtan. En längtan som faktiskt riktigt suger i bröstet på mig. En längtan jag utan större problem innan honom kunnat hålla ifrån mig. Vill han lika gärna som jag? Älskar hur det glittrar till i ögonen på honom när han berättar att han lekt med nå vänners barn. Inväntar han också att lite tid ska gå? Vi är ju så nya tillsammans.