Nu har jag fått min sista omfamning för så lång tid framöver. Eller, okej, vi pratar egentligen omkring tio dagar, men det känns som en evighet för stunden.
Tror att han försökte fråga om en semesterresa igår kväll. Jag uppmuntrade samtalet och hoppades på att han skulle fråga rakt ut. Det kom inte. Och såhär i efterhand fanns de massor av kommentarer jag hade kunnat komma med för att de skulle uttalas. Men jag är ju så rädd för att skrämma bort honom.
Undra om jag haft den här känslan tidigare?