Min oro över att gjort ett övertramp då jag tog mig friheten att skriva öppet på nr2 facebooksida har släppt.
Igår va han hängig och skulle eventuellt stanna hemma från jobbet idag. Så under eftermiddagen skickade jag iväg frågan om han hade allt han behövde, paracetamol, halstabletter osv.
Något av dessa två eller kanske rent av kombinationen gjorde något!
Det är helt underbart, plötsligt får jag meddelanden som berättar att han har mig i åtanke i de han gör. Såsom han finns i mina tankar hela tiden. Vardagliga ting, men som han ändå blandar in mig i.
De faktum att våra resor går omlott och vi missar två helger tillsammans. Vi kommer sakna, längta. Inte bara jag, vi!
Älskar ordet och klangen - VI!

Nja, näe!
Fick min mysiga kväll med min fina karl! Och ja, känslan vart för stunden som bortblåst.
Då jag har så svårt att greppa honom i vi-sammanhang, då hans blick, beröring och flirtande med framtiden säger en sak, så är det nåt annat som säger något annat.
Så ... i lördags när jag lämnat honom för att hämta min väninna för lördagens event kände jag mig lite modig och blandade in Facebook i vår relation. Jag skrev på hans öppna vägg att jag är glad att han dykt upp och tagit en plats i mitt liv. Oskyldigt javisst, men om mottagaren inte vill ha denna typ av uppmärksamhet vet jag att de blir oerhört jobbigt för den. Men, gemensamma vänner la in en kommentar med glada gubbar, men inget från honom. Fåordig som han är kom det slutligen en rodnande glad liten gul boll i kommentarsfältet! Ja, han raderade inte mitt inlägg, ignorerade de inte heller. Så får väl se de som ett godkännande.
Haha, ja de är en konstig värld vi hamnat i. Där så mycket bekräftelse finns på en skärm. Där samtycke eller avstånd så lätt och tydligt visas för omgivningen att se och ta del av.

I slutet på veckan åker jag bort igen, Spanien väntar, när jag kommer hem har han precis åkt till samma land men en annan destination. Suck, hur jag ska hålla oroskänslor i schack, eller hur jag ska hantera saknaden återstår att se. Men jag kommer längta enormt efter min nr2.
Ett litet test, eller utmaning såhär tidigt i en relation. Han kan känna sig så trygg i mig, i mina könslor, hoppas han gör det. Men jag ... ja, jag känner mig inte fullt lika övertygad och trygg.
Ska få till en kväll med närhet innan jag åker. Han och jag, samtal, händer som vidrör och kyssar!