Direktlänk till inlägg 11 april 2015
En molande värkande känsla av sorg, längtan och saknad håller sig kvar. Mitt efterlängtade barn. Undrar hur de kom sig, att det kom tillbaka, och med en sån enorm kraft att det fått mig helt ur balans. Hade alldeles glömt känslan. Eller va den förträngd?
Jag fortsätter hålla mig sysselsatt, trots tröttheten som håller på att bryta ner mig. Med ett pirr av förväntan och lite nervositet fortsätter jag idag min inslagna bana om att inte säga nej och kvällen ska tillbringas åtta mil hemifrån på en bondefest, vad de nu betyder, med en gammal väninna som nyligen dykt upp i mitt liv igen efter 13 år utan kontakt. Spännande och roligt säger en del i mig, en annan del säger ta ett bad, vira in dig i badrocken och kryp upp framför tvn. En pakt med mig själv tillåter inte det senare alternativet, såna dagar finns det tillräckligt många av ändå fastän man inte alltid väljer de själv. Så, på med leendet och måla på fejset, fake it til you make it! Kvällen ska bli så rolig!
Tänk att vi nu kommit så långt in i graviditeten att planeringen av förlossningsväskan är igång. Känns surrealistiskt! Min pojke är aktiv som tusan i magen. Är en fantastisk period i mitt havandeskap. Huvudet har helt släppt vardagen och lusten ti...
Ett nästan konstant buffande därinne i magen. Lyckorus varje gång min sambo får en knuff på handen. Nu äntligen har den där lyckan och längtan tagit mig i sitt grepp. Min mage är nu så stor att jag undrar hur stor den kommer bli då den riktiga växt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 | 9 | 10 |
11 | 12 |
|||
13 |
14 | 15 |
16 | 17 |
18 | 19 |
|||
20 |
21 | 22 |
23 | 24 | 25 |
26 |
|||
27 | 28 |
29 |
30 | ||||||
|