Efter en rejäl stressig stund mellan arbete och buss mot stan hamnade jag så jag precis hann få känna kvällens sista solstrålar på en uteservering i stan. Vi hade skrivit hela dagen, från lunchtid till det att han faktiskt stog där framför mig.
Direkt va samtalet igång. Han såg annorlunda ut mot hur hans rätt anonyma bild hade fått mig att förvänta mig. Vi kämpar oss kvar på uteserveringen trots att solen är borta och det börjar bli kyligt innan vi fortsätter inomhus. Samtalet fortsätter, och skratten. Blir nog både en och två glas för många. Men det finns ingen hejd. Samtalsämnena tycks aldrig kunna sina. Skratt till tårar. Allvar som va stort och tungt. Ännu en med stort tungt bagage. Kvällen blev till natt, som vart till morgontimmar. Innan vi skildes åt berättade han att han tänker vara kvar i stan hela veckan.
Hela dagen igår fortsatte vårt skrivande. Idag har det plötsligt avstannat. Jag skrev de sista igår som jag aldrig fick svar på. Några gånger under söndagen slutade våra sms att nå fram. Märktes på underliga svar och dålig ordning. Som när jag föreslår en tid att ses. Han skriver nåt helt annat, jag svarar och sen frågar han vilken tid jag tycker vi ska ses. Inte vet jag. Tänker inte rota i det.

Dejt nr 1 hörde av sig igår, han undrade när vi ska ses igen?! Oj! Trodde verkligen inte han ville ses igen. Och kanske va de så att han va väldigt nervös i fredags? Jag vet hur nervös jag va innan!